Vasen-bg Museiverket   Registret för personal KontaktuppgifterRespons

Suomeksi | In English

Oikea-bg
Tilltrampad stenpackning Foto: Vesa Laulumaa (2006)
En del av den tilltrampade ytan nära grottans mynning.

Varggrottans geologi


Varggrottan är egentligen inte någon riktig grotta utan en vågrät springa som uppstått i en grandioritklippa. Springan har ställvis fyllts med jordmaterial ända upp till taket. Grottans mynning är på 116,5 meters höjd över den nuvarande havsytan och nära mynningen är takhöjden som högst 1,95 meter. Grottan är mestadels relativt låg (0,7 – 1 m). I den främre delen finns ett ca 14 m² stort område, där höjden är 1,5 – 1,9 m. Grottans omfattning är inte känd, men med hjälp av markradar och fotografering med minivideokamera har det framkommit att den har en yta på åtminstone 250 m². Hittills har ett område på 117 m² tömts.

Stenmaterialet i grottan är ca 1,9 miljarder år gammalt. Ett typiskt drag för granodioriten är att den spricker längs med ytan, vilket tydligen är den ursprungliga orsaken till att grottan har uppstått. Under miljoner år har den mekaniska och kemiska förvittringen småningom utvidgat springan till en grotta.

Enligt de senaste undersökningarna har grottans sediment indelats i sex olika enheter beroende på hur de har uppkommit (SL 1–6), i vilka man kan urskilja ett eller två skikt.
ENHET
 
Lager
 
SL 1
strandavlagring
I
II
ilandspolat stenskikt
grus
SL 2:1
glacial avlagring
III
IV:1
sträng av stenblock
grus, (sekundärt IV:2, paleosol)
SL 2:2
proglacial avlagring
V
sorterat grus
SL 3:1
jordflytningsskikt
IV L
grus, en del av de fina ämnena har spolats bort
SL 3:2
strandavlagring
IV:2
VI
grus, dåligt sorterat paleosol
grus, dåligt sorterat
SL 4
?
VII
grus, dåligt sorterat

Enheten SL 1 är en strandavlagring, som uppstod i Ancylusskedet för ca 8500–8000 sedan.

SL 2:1 är en glacialavlagring, som har uppstått i nedisningsskedet under Weichsel isperioden.

SL 2:2 är en proglacial avlagring. Med denna avses ett skikt, som har uppstått som ett resultat av en tillfällig nedsmältning under istiden. I Varggrottan är det fråga om ett strömningsskikt som ser ut som ett sorterat grusskikt.

SL 3:1 är ett jordflytningsskikt, varmed avses ett avrinningsskikt, som har uppstått i ett kallt skede under Weichsel-istidens varma period (interstadial). Ett jordflytningsskikt kan uppstå t.ex. så, att den vattenrika jorden rinner längs tjälskiktets yta. Skiktet har tydligen runnit från den inre delen av grottan längs den sluttande bottnen mot mynningen.

SL 3:2 är en strandavlagring från Eem interglacialen, dvs. den varma perioden som föregick Weichsel-perioden. I främre delen av grottan kallas skiktet IV:2 och i grottans bakre del VI. Avlagringen har länge varit grottans golv, i ung. 50 000 år (åtminstone allt sedan grottan steg ovanför Eem-havets nivå ända tills Mellan-Weichsel-periodens glaciärer nådde området för ca 74 000 år sedan). I skiktet kan ses en tät stenpackning (en s.k. pavement) som packats ihop i gruset och sanden. Stenpackningen har tydligen bildats av att människor och djur har rört sig i grottan.

SL 4 dvs. skikt VII, som består av dåligt sorterat grus, vars uppkomsthistoria och datering fortfarande är okända. Det förekommer endast på två ställen i bergets fördjupningar. 

En geolog arbetar i grottanFoto: Vesa Laulumaa (2006)
Varggrottan är även geologiskt ett viktigt forskningsobjekt. Geologerna
gör en stenorienteringsanalys i den trånga grottan.

 



Sidkarta



Senast uppdaterad 1.4.2016
© Museiverket