Vasen-bg Museiverket   Registret för personal KontaktuppgifterRespons

Suomeksi | In English

Oikea-bg
Meissen-kahviastiasto St. Mikaelista
Den vita Meissen-kaffeservisen som lyfts upp från S:t Mikael är fortfarande i skick nästan som ny. En tidning från 1772 berättar om en auktion av kaffe som bärgats från Vrouw Maria i S:t Petersburg. Foto: Jani Gerkman, Finlands sjöhistoriska museum


S:t Mikael


Vraket av skeppet S:t Mikael är en del av den finländska marinarkeologiska historien. Att det och vraket av ett annat skyddat fartyg, S:t Nikolai, hittades ledde till att den marinarkeologiska forskningsgrenen utvecklades i Finland på 1950–1960-talet.

Vraket påträffades av en slump sommaren 1953 då nät som tillhörde en fiskare från orten hade fastnat i vrakets master. Marinens dykare som kallades till platsen hittade ett vrak med ett nästan intakt skrov i havsbottnen. Även fartygets nedre master stod fortfarande upprätt.

De första undersökningarna vid vraket gjordes 1958 under ledning av föregångaren till Museiverket, Arkeologiska kommissionen. Under 1961–1962 undersöktes vraket av en svensk dykargrupp med kommissionens tillstånd.

Vraket kallades Borstö I tills forskaren Christian Ahlström indentifierade vraket utifrån arkeologiska fynd och historiskt arkivmaterial. Vraket identifierades bland annat med hjälp av delar av kärror och ett sigill på en tygpacke som hittades i vraket.

Vraket undersöktes för sista gången i slutet av 1990-talet. Därefter fastställde Museiverket och NTM-centralen i Egentliga Finland ett skyddsområde för vraket där all dykning och förankring är förbjuden. Det är sannolikt att föremål har rövats från S:t Mikaels vrak.

Utöver sedvanliga handelsvaror transporterade S:t Mikael även dyrbara gods från Amsterdam till hovet och handelsmän i S:t Petersburg, bland annat ekplankor, segeltyg, cinnoberfärg, torkad fisk samt skottländskt whisky. I slutet av oktober 1747 fick fartyget en landskänning i de grundbeströdda vatten utanför Nagu, nuvarande Pargas, och sjönk snabbt. Veterligen omkom samtliga besättningsmedlemmar och resenärer.

Från vraket lyftes upp talrika föremål: fickur av silver och guld, snusdosor, solfjädrar dekorerade med ädelstenar, en rokokokjol samt flera nystan med guld- och silvertråd avsedda för brodersömmar.

S:t Mikael är ett 25 meter långt och cirka sex meter brett tremastat handelsskepp. Det ligger på kölen på cirka 40 meters djup. Fartygets master når upp till cirka 19–24 meters djup. Forssell 1971
forssell 1971

Litteratur

Mereen menetetyt, uudelleen löydetyt / Lost at sea, rediscovered. Toim./eds. Eero Ehanti, Johanna Aartomaa, Irma Lounatvuori, Eerik Tirkkonen. Suomen merimuseo 2012. 256 s., nid., ISBN 978-951-616-225-9

S:t Mikael 1747 / S:t Michel 1747.
Toim./ed. Anna Nurmio-Lahdenmäki. Helsinki, Fingrid 2005. ISBN: 952-91-7933-2/ English: 2006. ISBN: 952-92-1187-2

Albin Schaeder: The watches from the wreck St Michael 1747. 2002.




 



Sidkarta



Senast uppdaterad 21.8.2015
© Museiverket