Vasen-bg Museiverket   Registret för personal KontaktuppgifterRespons

Suomeksi | In English

Oikea-bg

Vrak som har skyddsområde


St. Nikolai
Gråharun-vraket
S:t Mikael
Vrouw Maria


suoja-alue st-nikolaiSt. Nikolai

(objekt 1108 i Fornlämningsregistret)

Det ryska krigsfartyget St. Nikolai sjönk utanför Kotka sommaren 1790 i sjöslaget vid Svensksund mellan Ryssland och Sverige. Vraket påträffades 1948 i samband med farledsarbeten. Skrovet som ursprungligen var över 40 meter långt var helt, kanonerna fanns på plats på sina lavetter och galjonen var oskadad. Strax efter att vraket påträffats lyfte man planlöst föremål och konstruktionsdelar ur vraket och man försökte t.o.m. lyfta hela vraket med primitiva metoder. Tyvärr skadades vraket illa av dessa åtgärder. Vid denna tid existerade inte den nu gällande lagen om fornminnen som fredar över hundra år gamla vrak.

Vraket har undersökts i flera repriser under 1960- och 1980-talen i samarbete mellan amatördykare, Kymmenedalens landskapsmuseum och Museiverket och en stor mängd föremål har lyfts. Vraket har uppmätts och fotograferats för skisser. Bland de föremål som lyfts finns konstruktionsdelar, bestyckning och bruksföremål samt manskapets personliga ägodelar. I vraket har man även hittat lämningar efter besättningen. Redan på 1960-talet konstaterades det, att vrakets läge mitt i farleden leder till att propellerströmmarna skadar vraket. På 1970-talet krävde sjöfartsverket att vraket skulle jämnas under 13-metersnivån för att åstadkomma en 13 meter djup farled.

Trots de stora förändringar och skador som vraket varit utsatt för under årens lopp, ville man på 1970-talet hedra sjöslaget med ett minnesmärke och bevara det föremålsbestånd som finns där för forskningen. Genom att fastställa ett skyddsområde för vraket kunde det bevaras. Länsstyrelsen i Kymmene län fastställde på förslag av Museiverket ett skyddsområde för vraket hösten 1976. Alla former av dykningsverksamhet samt ankring av fartyg, vilka inte är knutna till sjöräddning, farledsundersökningar som utförs av myndigheter eller till undersökningar ledda av Museiverket är förbjudna inom en radie av 300 meter från vraket.


suoja-alue graharunGråharun-vraket

(objekt 2228 i Fornlämningsregistret)

Gråharun-vraket påträffades 1998 i Korpo i samband med att försvarsmaktens dykare utförde konditionsdykningar. Det är fråga om ett vrak efter ett okänt fartyg. Vraket har med Museiverkets tillstånd och under dess vägledning dokumenterats under åren 2001-2003 utan att man har rört vid vraket. Vraket är ca 16 meter långt och klinkbyggt. Fartyget har haft två master. Vrakets delar är slitna och sköra. I vraket finns en mängd keramikfat och -grytor samt deglar som använts vid smältning av olika ämnen.

Utifrån föremålsfynd har vraket daterats till sekelskiftet 1500-1600-talet. Endast några vrak är kända i Finland från denna tid och det här vraket är det enda av dem som bevarats i nästan ursprungligt skick. Rekreationsdykningar och undersökningar som gjorts under tidigare årtionden har skadat och förändrat andra vrak från samma tidsperiod.

Västra Finlands miljöcentral fastställde ett skyddsområde för vraket på förslag av Museiverket våren 2004. Med hjälp av skyddsområdet vill man bevara vraket så intakt som möjligt för kommande forskning. Målet är att vrakets delar eller de föremål som finns i vraket inte försvinner eller förstörs odokumenterade och att arkeologerna i framtiden har en så oskadd fyndhelhet som möjligt till sitt förfogande. På detta sätt kan den information som vraket innehåller tas till vara och utnyttjas bl.a. i publikationer.

Inom skyddsområdet är all dykningsverksamhet och ankring förbjuden förutom i samband med sjöräddning av fartyg som är i fara, Sjöfartsverkets åtgärder för att förbättra tryggheten till sjöss eller dyknings- och forskningsverksamhet som sköts av Museiverket och som man har fått tillstånd till. Dessutom är det förbjudet att använda ön Stor Gråharun som bas för dykningsaktiviteter. Det är däremot tillåtet att med båt köra genom skyddsområdet och likaså att röra sig på Stor Gråharun eller att t.ex. tälta på ön.


suoja-alue st-mikaelS:t Mikael

(objekt 1648 i Fornlämningsregistret)

Handelsskeppet S:t Mikael som var på väg från Amsterdam till S:t Petersburg sjönk hösten 1747 i Nagu. Vraket påträffades på 1950-talet, då nät som tillhörde en fiskare från orten hade fastnat i vrakets master. Vraket är ett av de få gamla vraken i Finland, vilka man med hjälp av arkivkällor har kunnat identifiera. FD Christian Ahlström har forskat i arkiv, där han stött på handlingar gällande S:t Mikael.

Vraket är beläget på ca 40 meters djup och det 24 meter långa skrovet har bevarats helt. De lägsta delarna av fartygets tre master är fortfarande upprättstående. Vraket har dokumenterats i flera repriser på 1960 - 1980-talen och i samband med undersökningar har man lyft talrika föremål från vraket. Bland dessa föremål kan nämnas glasvaror, bruksföremål för manskapet och delar av fartygets konstruktioner. Vid vraket har man även funnit lämningar efter besättningen.

Västra Finlands miljöcentral fastställde på förslag av Museiverket ett skyddsområde för vraket våren 1999. Med hjälp av skyddsområdet vill man bevara vraket och den information det innehåller för kommande generationer och för kommande undersökningar. Det välbevarade skrovet är värdefullt med tanke på skeppsbyggandets historia och i vraket finns föremål som ur kulturhistorisk synpunkt är intressanta. Undersökningen av fyndhelheten har inte avslutats.

På skyddsområdet är all dykningsverksamhet och ankring förbjudna, vilka inte hör till sjöräddningsverksamhet, myndigheternas farleds- och undersökningsarbeten eller till dykningsverksamhet som leds av Museiverket. Det är emellertid tillåtet att färdas med båt genom skyddsområdet.


suoja-alue vmVrouw Maria

(objekt 1658 i Fornlämningsregistret)

Handelsfartyget Vrouw Maria som var registrerat i Holland var på väg från Amsterdam till S:t Petersburg i oktober 1771 när det körde på grund i en storm och sjönk trots bärgningsförsöken natten mellan den 8 och den 9 oktober. Med fartyget sjönk även största delen av dess last som man vet har också innehållit tavlor till kejsarinnan Katarina den stora som denna låtit köpa i Amsterdam, i en auktion av dödsboet efter en handelsman med namnet Gerrit Braamcamp, som också lär ha varit en framstående konstsamlare. Till övriga delar bestod lasten huvudsakligen av tidstypiska handelsvaror såsom livsmedel, tyger och färgämnen. Vrouw Marias last är känd tack vare registreringen vid Öresundstullen i Danmark och en förteckning över de bärgade föremålen. Vrouw Marias hela besättning räddades från förlisningen, så vraket är ingen gravplats.

Vrouw Maria påträffades 1999 av föreningen Vrouw Maria vid undersökningar med sidoseende ekolod under ledning av Rauno Koivusaari. Snart därefter lyfte de som hittat vraket upp sex föremål från vraket under Museiverkets övervakning för att identifiera objektet.

Vrouw Maria är ett cirka 26 meter långt och sju meter brett tvåmastat handelsfartyg. Vrakets skrov har bevarats mycket väl och de lägsta mastdelarna står fortfarande upprätt. På däcket finns delar som lossnat från konstruktionerna samt delar av tacklet. De översta mastdelarna och klyvarbommen har lagt sig på botten. I vrakets inre kan man urskilja lastrum, akterhytt och kabyss. Vraket ligger i en liten, cirka 40 meter djup försänkning som omges av bergiga klippor. Vraket står på kölen och skrovet är nästan helt synligt.

Vrouw Maria är ett exceptionellt väl bevarat kulturhistoriskt undervattensobjekt med mycket att forska i för olika vetenskapsgrenar. Vrouw Marias skrov och tackel erbjuder möjlighet att ta reda på egenskaper hos handelsfartyg från sent 1700-tal som har lika mycket att göra med lastning och godstransporter som med fartygets segelegenskaper. Vrouw Maria ger dessutom information om skeppsbyggnad som var en mycket viktig produktionsgren i bland annat Holland och Storbritannien. I vraket har även bevarats kulturhistoriskt intressant och mångsidig last och intressanta föremål. Med hjälp av Vrouw Marias konstlast kan man dessutom undersöka tillkomstperioden för konstsamlingen av Katarina den stora av Ryssland och hennes intresse för holländsk konst. Vrouw Maria är intressant också tack vare de talrika arkivkällor och historiska personer som anknyter till fartygets historia.

Vrouw Maria ligger i ett Naturaområde inom begränsningsdelen av Skärgårdshavets nationalpark i vattenområdet för byn Trunsjö i Pargas stad där landstigning, vistelse och apparatdykning är förbjudet året runt utan tillstånd från Forststyrelsen. Sydvästra Finlands miljöcentral utfärdade ett beslut om gränserna för skyddsområdet enligt lagen om fornminnen den 19 december 2006. Mittpunkten i det runda skyddsområdet bildar skäret Namnlösan. Vraket ligger sydöst om skäret. Skyddsområdets diameter är 1 500 meter. Området anges på sjökortet över området med texten ”dykning och förankring förbjuden” på finska, svenska och engelska.

 



Sidkarta



Senast uppdaterad 21.8.2015
© Museiverket