Vasen-bg Museiverket   Registret för personal KontaktuppgifterRespons

Suomeksi | In English

Oikea-bg

Gustav III:s krig


Livet ombord på ett krigsfartyg. Teckning: Mikko Rautala
 I slutet av 1780-talet planerade Sverige ivrigt krig mot Ryssland. Avsikten med kriget var att återerövra Baltikum och de östliga delarna av Finland. I syfte att vinna den allmänna opinionens sympatier för ett krig spreds i början av år 1788 i Stockholm rykten om ryssarnas vandalism i Savolax och på andra håll i riket. Gustav III fick rätt snart "fullmakt" att inleda kriget och en krigshär mobiliserades i rask takt. Trupperna i Finland räckte inte till för ett större krig, utan hären utökades sommaren 1788 med soldater från Sverige. Sammanlagt hörde ca 32 000 man till fältarmén.

Den starka flottan utgjorde en betydande del av den svenska krigsstyrkan. I denna ingick en skärgårds- och en örlogsflotta. Till Finlands skärgårdsflotta hörde två skärgårdsfregatter, 15 galärer och ett stort antal kanonbåtar samt mindre fartyg. Sammanlagt uppgick besättningen till ca 2000 man. Den svenska örlogsflottan var en ännu tyngre stridsenhet. I den ingick 12 större linjeskepp, 6 fregatter och 3 mindre fartyg. Besättningen uppgick till ca 6000 man. Dessutom anlände till Finland en svensk galärflottilj tillsammans med kungen. Den omfattade sammanlagt 85 fartyg av olika storlek och en besättning på ca 2300 man. De svenska trupperna var sålunda kännbart starkare än de ryska. Ryssarna hade nära Viborg endast ca 10 000 soldater och t.o.m. den ryska flottan var mindre än Sveriges.

Den svenska regeringsformen förbjöd anfallskrig, varför Gustav III var tvungen att innan kriget inleddes visa att det var fråga om ett lagligt försvarskrig. Dessutom var det nödvändigt att Ryssland uppträdde som den anfallande parten, för att kejsarinnan Katarina II inte på grund av förbundsavtalet skulle få Danmark på sin sida.

I juni 1788 överskred en rysk spaningspatrull den oklara gränsen i sundet Vuolle i Puumala, då också några skott avlossades. På grund av intermezzot i Puumala krävde Gustav III att Katarina II i Ryssland skulle återbörda hela Gamla Finland till Sverige samt överlåta områden också till Turkiet. Katarina II gick inte med på detta, utan undertecknade krigsförklaringen 11.7.1788. Kung Gustav III anlände själv till Helsingfors i juli för att följa med krigsoperationerna.

Enligt den svenska krigsplanen måste den svenska flottan först grundligt slå ned den ryska flottan. Därefter skulle fältarmén genom blixtanfall erövra S:t Petersburg och Kronstadt. Om erövringen av städerna misslyckades skulle de jämnas med marken. Man antog att dessa krigsoperationer var tillräckliga för att Ryssland skulle kapitulera. Undantagsvis från planerna inleddes krigsoperationerna samtidigt till lands och sjöss. I början av juli gick K.M.Armfelt till anfall över landgränsen och ryckte framåt mot Fredrikshamn. Samtidigt sändes örlogsflottan för att söka upp fienden sjövägen.

De svenska och ryska flottorna möttes på Hogland, där det första sjöslaget ägde rum 17.7.1788. Svenskarna lyckades förstöra ett ryskt linjeskepp, men även svenskarna förlorade ett linjeskepp. Sålunda slutade striden på Hogland oavgjort, även om man firade den som seger i synnerhet i Helsingfors. Efter striden på Hogland ändrade Gustav III sin krigsplan. Man beslöt att utföra huvudattacken till lands genom att först erövra Fredrikshamn och sedan Viborg. Flottan skulle bistå fältarmén vid anfallet. Det svenska anfallet upphörde dock redan i Fredrikshamn, som man till sist inte ens försökte erövra. Därifrån retirerade armén som var i upplösningstillstånd till Liikkala by. Till följd av dessa händelser hade kungen varit redo att sluta fred med Ryssland.

 



Sidkarta



Senast uppdaterad 27.8.2015
© Museiverket