Vasen-bg Museiverket   Registret för personal KontaktuppgifterRespons

Suomeksi | In English

Oikea-bg
Huttala
När landskapsvård planeras lönar det sig att också tänka på hur objektet ter sig under olika årstider. På bilden sluttningen vid fornborgen i Huttala i Pikis i vinterdräkt. Foto: Kaisa Lehtonen, Museiverket

Planering och genomförande av vården


För varje vårdobjekt utarbetas en vårdplan där förutom vårdanvisningar också finns motiveringar till vården samt anges mål och krav för objektets framtida användning. Vid vården av fornlämningar fäster man uppmärksamhet vid såväl spår och konstruktioner genom mänsklig verksamhet som naturmiljön kring fornlämningen. De mest värdefulla naturvärdena i fornlämningsområden är biotoper som uppstått genom mänsklig verksamhet. Syftet är att återuppliva eller framhäva egenskaper som uppstått i miljön under historiens lopp.

Valet av vilka fornlämningar som ska vårdas kan vara självklart. Det kanske bara finns ett objekt i närmiljön som man vill vårda. Ofta är man dock tvungen att välja ut vårdobjektet bland ett antal möjligheter. Valet beror på många faktorer. En fornlämning kan vara representativ antingen på grund av sin effektfullhet eller sitt geografiska läge eller också kan den vara betydelsefull för den arkeologiska forskningshistorien. Vårdade fornlämningar är mångskiftande besöksmål som kan utnyttjas vid såväl undervisning och turism som för rekreation. Fornlämningar är oersättliga och unika. Därför kommer skyddet och bevarandet av fornlämningar i första rummet när användning av objekt planeras. Den viktigaste faktorn som påverkar det slutgiltiga valet är tillgängliga resurser. Mängden nödvändiga resurser ska vara i balans med målen i vårdplanen.
Harvennus
Gallring av trädbeståndet och öppnande av vyer är en väsentlig del av landskapsvård. Oftast är målet ett halvöppet landskapsrum. Fornlämningar bildar en funktionell och synlig länk mellan forntiden och nutiden. Foto: Satu Mikkonen-Hirvonen, Museiverket

Lampaat
Får är det populäraste betesdjuret. Det är litet, lätt att sköta, tycker om människor och är noggrannare med att välja ut sin föda än kon. Att hålla djur på bete är lämplig upprätthållande vård för många fornlämningsobjekt. Det resulterar som bäst i ett mångformigt landskap med en mångfald av arter. Foto: Satu Mikkonen-Hirvonen, Museiverket

 



Sidkarta



Senast uppdaterad 14.9.2015
© Museiverket