Gråharun-vraket

Gråharun-vraket påträffades 1998 i Korpo i samband med att försvarsmaktens dykare utförde konditionsdykningar. Det är fråga om ett vrak efter ett okänt fartyg. Vraket har med Museiverkets tillstånd och under dess vägledning dokumenterats under åren 2001-2003 utan att man har rört vid vraket. Vraket är ca 16 meter långt och klinkbyggt. Fartyget har haft två master. Vrakets delar är slitna och sköra. I vraket finns en mängd keramikfat och -grytor samt deglar som använts vid smältning av olika ämnen.

Utifrån föremålsfynd har vraket daterats till sekelskiftet 1500-1600-talet. Endast några vrak är kända i Finland från denna tid och det här vraket är det enda av dem som bevarats i nästan ursprungligt skick. Rekreationsdykningar och undersökningar som gjorts under tidigare årtionden har skadat och förändrat andra vrak från samma tidsperiod.

Västra Finlands miljöcentral fastställde ett skyddsområde för vraket på förslag av Museiverket våren 2004. Med hjälp av skyddsområdet vill man bevara vraket så intakt som möjligt för kommande forskning. Målet är att vrakets delar eller de föremål som finns i vraket inte försvinner eller förstörs odokumenterade och att arkeologerna i framtiden har en så oskadd fyndhelhet som möjligt till sitt förfogande. På detta sätt kan den information som vraket innehåller tas till vara och utnyttjas bl.a. i publikationer.

Inom skyddsområdet är all dykningsverksamhet och ankring förbjuden förutom i samband med sjöräddning av fartyg som är i fara, Sjöfartsverkets åtgärder för att förbättra tryggheten till sjöss eller dyknings- och forskningsverksamhet som sköts av Museiverket och som man har fått tillstånd till. Dessutom är det förbjudet att använda ön Stor Gråharun som bas för dykningsaktiviteter. Det är däremot tillåtet att med båt köra genom skyddsområdet och likaså att röra sig på Stor Gråharun eller att t.ex. tälta på ön.