S:t Mikael

Handelsskeppet S:t Mikael som var på väg från Amsterdam till S:t Petersburg sjönk hösten 1747 i Nagu. Vraket påträffades på 1950-talet, då nät som tillhörde en fiskare från orten hade fastnat i vrakets master. Vraket är ett av de få gamla vraken i Finland, vilka man med hjälp av arkivkällor har kunnat identifiera. FD Christian Ahlström har forskat i arkiv, där han stött på handlingar gällande S:t Mikael.

Vraket är beläget på ca 40 meters djup och det 24 meter långa skrovet har bevarats helt. De lägsta delarna av fartygets tre master är fortfarande upprättstående. Vraket har dokumenterats i flera repriser på 1960 - 1980-talen och i samband med undersökningar har man lyft talrika föremål från vraket. Bland dessa föremål kan nämnas glasvaror, bruksföremål för manskapet och delar av fartygets konstruktioner. Vid vraket har man även funnit lämningar efter besättningen.

Västra Finlands miljöcentral fastställde på förslag av Museiverket ett skyddsområde för vraket våren 1999. Med hjälp av skyddsområdet vill man bevara vraket och den information det innehåller för kommande generationer och för kommande undersökningar. Det välbevarade skrovet är värdefullt med tanke på skeppsbyggandets historia och i vraket finns föremål som ur kulturhistorisk synpunkt är intressanta. Undersökningen av fyndhelheten har inte avslutats.

På skyddsområdet är all dykningsverksamhet och ankring förbjudna, vilka inte hör till sjöräddningsverksamhet, myndigheternas farleds- och undersökningsarbeten eller till dykningsverksamhet som leds av Museiverket. Det är emellertid tillåtet att färdas med båt genom skyddsområdet.