S:t Nikolai

Det ryska krigsfartyget S:t Nikolai sjönk utanför Kotka sommaren 1790 i sjöslaget vid Svensksund mellan Ryssland och Sverige. Vraket påträffades 1948 i samband med farledsarbeten. Skrovet som ursprungligen var över 40 meter långt var helt, kanonerna fanns på plats på sina lavetter och galjonen var oskadad. Strax efter att vraket påträffats lyfte man planlöst föremål och konstruktionsdelar ur vraket och man försökte t.o.m. lyfta hela vraket med primitiva metoder. Tyvärr skadades vraket illa av dessa åtgärder. Vid denna tid existerade inte den nu gällande lagen om fornminnen som fredar över hundra år gamla vrak.

Vraket har undersökts i flera repriser under 1960- och 1980-talen i samarbete mellan amatördykare, Kymmenedalens landskapsmuseum och Museiverket och en stor mängd föremål har lyfts. Vraket har uppmätts och fotograferats för skisser. Bland de föremål som lyfts finns konstruktionsdelar, bestyckning och bruksföremål samt manskapets personliga ägodelar. I vraket har man även hittat lämningar efter besättningen. Redan på 1960-talet konstaterades det, att vrakets läge mitt i farleden leder till att propellerströmmarna skadar vraket. På 1970-talet krävde sjöfartsverket att vraket skulle jämnas under 13-metersnivån för att åstadkomma en 13 meter djup farled.

Trots de stora förändringar och skador som vraket varit utsatt för under årens lopp, ville man på 1970-talet hedra sjöslaget med ett minnesmärke och bevara det föremålsbestånd som finns där för forskningen. Genom att fastställa ett skyddsområde för vraket kunde det bevaras. Länsstyrelsen i Kymmene län fastställde på förslag av Museiverket ett skyddsområde för vraket hösten 1976. Alla former av dykningsverksamhet samt ankring av fartyg, vilka inte är knutna till sjöräddning, farledsundersökningar som utförs av myndigheter eller till undersökningar ledda av Museiverket är förbjudna inom en radie av 300 meter från vraket.