Vasen-bg Museiverket   Registret för personal KontaktuppgifterRespons

Suomeksi | In English

Oikea-bg

Fornlämningar och planläggning



Varför skall fornlämningarna märkas ut t.ex. i en detaljplan?


Det är viktigt att märka ut fornlämningar i en detaljplan, eftersom detta främjar skyddet av dem. Med hjälp av detaljplanen förmedlas informationen om fornlämningar till dem som planerar markanvändning och till myndigheter. Det är förenligt med det allmänna intresset att detaljplanen ger en riktig bild av de möjligheter som står till buds vid markanvändning.

Hur får planläggaren information om fornlämningar på ett område?


Enligt lagen om fornminnen bär planläggaren ansvaret för att fornlämningarna beaktas på ett behörigt sätt vid planeringen. Redan i planeringsskedet skall man utreda om förverkligandet av ett projekt eventuellt kommer att beröra fasta fornlämningar.

Planläggaren bör kontakta Museiverket för att få uppdaterad information om det aktuella området. Om uppgifterna om fornlämningarna på detaljplaneområdet är föråldrade - t.ex. äldre än 20 år - eller om området inte alls har inventerats, underrättas planläggaren om att området måste inventeras. Inventering skall göras vid regelbundet återkommande tidpunkter, eftersom bl.a. den ökade informationen gör det möjligt för arkeologerna att identifiera nya fornlämningstyper, som man vid tidigare inventeringar inte kunnat ta hänsyn till.

Utmärkandet av fornlämningar på olika planenivåer


Alla fasta fornlämningar märks ut i detaljplanen. Eftersom alla objekt är fredade enligt lagen om fornminnen, kan man inte göra någon skillnad mellan vilka som skall beaktas vid planläggningen  och vilka som skall lämnas obeaktade.

Vid planeringen av markanvändningen skall man även ta hänsyn till fornlämningens omgivning. Enligt lagen om fornminnen bör man runt en fast fornlämning lämna ett sådant markområde vilket är nödvändigt för att fornlämningen skall bevaras både med hänsyn till lämningens kvalitet som till dess betydelse. Det vore viktigt att man runt fornlämningarna kunde avgränsa ett naturligt skyddsområde anpassat till terrängen eller det historiska sammanhanget. Genom beslut av  miljöcentralen har man kommit överens om gränserna för ca 30 fasta fornlämningar jämte deras skyddsområden. Planläggningen är således det viktigaste medlet för att trygga skyddet av fornlämningens omgivning.

 


 



Sidkarta



Senast uppdaterad 2.2.2017
© Museiverket