Vasen-bg Museiverket   Registret för personal KontaktuppgifterRespons

Suomeksi | In English

Oikea-bg
Nurmes Kalmoniemi
Nurmes, Kalmoniemi. Foto: Helena Taskinen, Museiverket (AKD61238)

Fornlämningar och skogsvård


Fornlämningsskydd och skogsbruk kan i allmänhet sammanjämkas utan större åtgärder. Fastän själva fornlämningsobjektet är fredat är markanvändning i näromgivningen, t.ex. skogsbruk tillåten. När åtgärder för skogsvård planeras måste man dock ta hänsyn till fornlämningen. Det här kravet ingår också i kriterierna för skogscertifieringen. Det bästa vore om fornlämningarna kunde antecknas i lägenhetens skogsplan på samma sätt som även andra objekt som är värdefulla för skogens mångfald. Fornlämningarna är för det mesta små till omfånget och att beakta dem i skogsbruket medför varken något större besvär eller extra kostnader.

Fornlämningen får inte täckas över


Gallringsavverkning är i allmänhet en åtgärd som är gynnsam för fornlämningen. När landskapet runt fornlämningen blir mera öppet, blir fornlämningen synlig och det är lättare att bevara den. I samband med avverkningen bör träd som växer utanpå den och i den omedelbara närheten avlägsnas.

Avverkningsarbeten på ett fornlämningsområde bör helst utföras vintertid. Det är inte tillåtet att köra över en fornlämning inte ens om marken är frusen eller snötäckt. En del fornlämningar är dock större till omfånget eller synnerligen ömtåliga för skador och då är det att rekommendera att skogen avverkas manuellt av skogsarbetare. I det fallet kan det också vara nödvändigt att forsla bort de fällda träden med en vinschtraktor.

Virket lagras alltid långt borta från fornlämningen och hyggesavfallet bör avlägsnas från den och i närheten av denna såsom också från stigen som leder till fornlämningen. Avlägsnandet av stubbar kan verkligen vara ödesdigert för fornlämningar. Det kan man inte göra på ett område med fornlämningar, inte ens i närheten av dem.

Ingrepp får inte göras i markytan


Största delen av de skogsbruksåtgärder som skadar fornlämningarna sker i samband med markberedningen. Beredningen innebär nämligen att en fornlämning delvis förstörs, ibland t.o.m. helt och hållet. Fornlämningar som ligger under markytan är svåra att uppmärksamma vid markberedningen, eftersom det ofta inte är möjligt att utan undersökning avgränsa det fredade området och att ge anvisningar för markberedningen.

Om rösen, en tjärdal eller annan liknande mindre fornlämning finns på ett område, där ny skog skall planteras, är det dock möjligt att utföra markberedning i närheten av fornlämningen.  Säkrast är det att i alla fall lämna ett större område runt fornlämningen orört så att platsen ur estetisk synvinkel bildar en naturlig helhet. De synliga spåren av en fornlämning ger inte alltid en tillförlitlig bild av fornlämningens hela omfattning. På samma ställe kan också förekomma fornlämningar av olika typer, mellan rösena kan det t.ex. finnas en boplats under marken. Hyggesbränning kan utföras på ett skogsområde som skall förnyas, om fornlämningen bevaras oskadad.

Att låta ett nytt trädbestånd växa upp alltför nära fornlämningen är inte heller att rekommendera. I det skedet då plantbeståndet vårdas och även senare är det lättare att bevara och skydda fornlämningen när den tydligt kan urskiljas i omgivningen.

Om man på ett område där skogsförnyelse skall ske redan i det skede då avverkningen planeras observerar eller känner till att det finns fornlämningar eller objekt som kan misstänkas vara sådana, bör man kontakta en arkeolog vid Museiverket eller en arkeolog i närmaste landskapsmuseum. Även om avverkningsplaneraren skulle ha uppdaterade uppgifter om fornlämningar, krävs dock hjälp av en sakkunnig för att man skall observera en fornlämning i terrängen eller för att åtminstone kunna avgränsa den. I det skedet överförs ansvaret på en sakkunnigmyndighet. Ofta är enbart ett telefonsamtal tillräckligt för att utreda hurdana åtgärder som kan vidtas på området och om det är nödvändigt att tillsammans utforska terrängen. Om det enbart gäller avverkning är det inte nödvändigt att kontakta under förutsättning att körrutterna väljs ut med omsorg och att synliga konstruktioner inte skadas.

 



Sidkarta



Senast uppdaterad 2.2.2017
© Museiverket