Vasen-bg Museiverket   Registret för personal KontaktuppgifterRespons

Suomeksi | In English

Oikea-bg

Vad är en fornlämning?


Fornlämningarna finns bevarade i jorden eller i vattnet och utgör minnen av gångna generationer. De vittnar om livet under forntiden, om boende, färdvägar, näringar, trosföreställningar samt om begravning av de avlidna. En del fornlämningar såsom gravrösen, offerstenar, hällmålningar och borgberg kan ännu i dag urskiljas i landskapet. Några fornlämningar är helt intäckta i jorden som t.ex. boplatser och arbetsplatser samt gravar nedgrävda i marken. Av de vanligast förekommande undervattensfornlämningarna kan nämnas skeppsvrak.

Stenåldersboplats på en åker. Foto Satu Koivisto (2007)
I åkermyllan har påträffats spår, som vittnar om en boplats från stenåldern, såsom föremål tillverkade av kvarts. Sibbo Mariendal 1. Foto Satu Koivisto.


Förhistoriska fornlämningar

Förhistorisk tid kallas den tidsperiod då skrivkonsten ännu inte var känd. Endast en fornlämning är känd från den tid som föregick istiden, nämligen Varggrottan i Bötom. Våra övriga fornlämningar härstammar från tiden efter istiden, de äldsta kan dateras till ca 9000 år tillbaka i tiden. Den förhistoriska tiden upphörde i västra Finland ca 1150 e.Kr., i landets östra och norra delar först ca 1300 e.Kr. Fornlämningarna och föremål som påträffats i samband med dem utgör det viktigaste källmaterialet för vårt lands tidigaste historia.

Exempel på förhistoriska fornlämningar är bl.a.:

  • Boplatser
  • Gravplatser, t.ex. gravrösen, brandgravfält, lapprösen och skelettgravfält
  • Stenkonstruktioner, t.ex. jättekyrkor och stenbord
  • Kultplatser, t.ex. skålgropsstenar, svärdsslipningsstenar, sejtar och tingsplatser
  • Försvarsanläggningar, t.ex. borgberg
  • Platser där man har skaffat råmaterial, t.ex. stenbrott
  • Rösen, t.ex. odlingsrösen
  • Konst och minnesmärken, t.ex. hällmålningar
  • Arbetsplatser, t.ex. fångstgropar och fornåkrar
  • Tillverkningsplatser, t.ex. järnsmältningsplatser

För tillfället är ca 16 000 förhistoriska fornlämningar kända i Finland. De förekommer överallt i vårt land. Boplatser från stenåldern (9000-1500 f.Kr.) är kända i hela landet. De mest kända fornlämningarna från bronsåldern (1500-500 f.Kr), jättekasten, är koncentrerade till kusttrakterna men boplatser och gravrösen förekommer också i inlandet. Fornlämningarna från järnåldern (500 f.Kr.-1100/1300 e.Kr.) har koncentrerats till bl.a. sydvästra Finland, Österbotten, Tavastland och Savolax. Läs mera: Undervisningspaketet i Finlands förhistoria.

Alla fornlämningar har ännu inte påträffats. Varje sommar hittas fornlämningar som man inte känt till från tidigare av arkeologer och de andra som vandringar i terrängen.

 
Suuri kiviröykkiö. Kuva: Kaisa Lehtonen. (2002)

Viitankruunu bronsåldersröse i Salo. Foto Kaisa Lehtonen.


Fornlämningar från historisk tid


Med fornlämningar från historisk tid avses fornlämningar från medeltiden eller från en yngre tidsperiod. De äldsta av dem är från 1200-talet och de yngsta först från 1900-talet. Även skriftliga dokument, t.ex. gamla handlingar och kartor, som använts vid fastställandet av fornlämningar, vid letandet efter dem och vid undersökningen av dem, har bevarats från historisk tid.

Mångfalden av fornlämningar från historisk tid är mycket omfattande. De kan indelas i följande grupper:

  • Gamla städers kulturlager (städer grundade före 1700-talet)
  • Bosättningshistoriska fornlämningar på landsbygden, t.ex. ödelagda bytomter, herrgårdsplatser
  • Näringshistoriska fornlämningar, t.ex. platser där det har funnits kvarnar, tjärdalar och järnsmältningsugnar
  • Industrihistoriska fornlämningar, t.ex. masugnar, gruvor, kalkbränningsugnar osv.
  • Fornlämningar i anslutning till land- och vattentrafiken, t.ex. vägunderlag. vägmärken, kanaler, kummel. Kyrkliga fornlämningar t.ex. platser där det har funnits en kyrka, övergivna begravningsplatser
  • Slott, fästningar och andra krigshistoriska fornlämningar, t.ex. medeltida stenborgar och små borgar, försvarsverk, fästningsanläggningar från första världskriget osv.
  • Övriga fornlämningar från historisk tid, t.ex. jungfrudanser, ryssugnar, stenbrott, platser som är knutna till en sägen osv.
Kaivauksissa paljastuneita hautakuoppia Kuva: Georg Haggrén (2006)

Medeltida begravningsplats i Finno i Esbo.
Foto: Georg Haggrén


Fornlämningar under vatten


Lämningar under vatten efter mänsklig verksamhet kallas maritimt kulturarv. Vrak och vrakdelar som påträffas i hav och andra vattendrag efter fartyg som sjunkit för över hundra år sedan är fredade undervattensfynd som är skyddade enligt lagen om fornminnen. Gamla konstruktioner, tillverkade av människan vilka påträffats under vatten är också maritima fornlämningar. Tillsammans med sin fyndomgivning bildar de ett maritimt kulturlandskap. Naturskyddet och vården av kulturarvet går ofta hand i hand, det ena främjar det andra.

Undervattensfornlämningar eller fornlämningsområden kan grovt indelas i typer:
  • Vrak efter fartyg, båtar och ekstockar
  • Undervattenskonstruktioner, t.ex. hamn- och försvarsanläggningar, konstruktioner i anslutning till fiske
  • Hamnplatser
  • Platser där skeppsbrott ägt rum, ibland återstår endast lösöre som hört till fartyget och lasten, ibland kan man påträffa även lämningar efter fartyget som kanske finns i närheten
  • På platser där sjöstrider ägt rum kan det eventuellt finnas flera vrak efter örlogsfartyg och föremål som hört till dem
  • Boplatser och gravplatser belägna under vatten
  • Offerplatser
  • Lösfynd

Till Museiverkets uppgifter hör att upprätthålla ett register för fornlämningar under vatten och att skydda, vårda och presentera dem. Det maritima kulturarvet visats i Finlands sjöhistoriska museums basutställning i Kotka. Det är möjligt att besöka Museiverkets register för fornlämningar under vatten på Nervandergatan i Helsingfors och bekanta sig med registret  (fotografier, teckningar, forsknings- och undersökningsrapporter). Man bör komma överens om besök i registeret på förhand.
Vraket efter Vrouw Maria. Teckning av Tiina Miettinen

Vrouw Maria förliste i den yttre skärgården i Nagu år 1771. Teckning Tiina Miettinen.


 



Sidkarta



Senast uppdaterad 1.2.2017
© Museiverket