Vasen-bg Museiverket   Registret för personal KontaktuppgifterRespons

Suomeksi | In English

Oikea-bg

Vad avses med kulturmiljöer av riksintresse?


De nationellt värdefulla kulturmiljöerna visar mångfalden i vår bebyggda miljö och gör sådana platser och områden kända, vilka bäst och mångsidigast belyser Finlands historia och utveckling. Vid valet av objekt har man beaktat regionala särdrag, tidsmässiga skikt och tematiska helheter så att urvalet så mångsidigt som möjligt  belyser det nationellt rika och betydelsefulla kulturarvet. Enligt de riksomfattande målen för områdesanvändning skall kulturmiljöer av riksintresse ingå i landskapsplaner.  I allmänhet är det fråga om större sammanhängande områden, som ibland kan sträcka sig utöver kommun- och landskapsgränserna, snarare än enskilda byggnader.

Kulturmiljöer kan t.ex. vara betydande jordbruksmiljöer, bondgårdar och byhelheter. Vid urvalet av industriminnen har man  beaktat olika typer av industrimiljöer, såsom träförädlingsindustrin, bruksmiljöer med verkstäder, masugnar och mangårdar, samt platser över näringar som inte längre utövas, t.ex. tjärbränning jämte transportleder och timmerflottning. Till industrins produktionsanläggningar hör ofta större samhällen med viktiga byggnader (t.ex. kyrkor, skolor, kommunhus) och omfattande bostadsområden. 

De fastigheter, där staten varit byggherre och som är av riksintresse, är  bl.a.  Mustiala, som är den första läroinrättningen för lantbruk, Evo, som i tiden var den högsta läroinrättningen för skogsvård och trädgårdsinstitutet Lepaa. Därtill kommer ett flertal betydelsefulla järnvägsområden och -byggnader, kaserner och fängelser samt anläggningar inom hälso- och socialvården.

Kyrkor jämte miljöer, herrgårdar och slott har traditionellt uppfattats som byggnadsminnen. Av dem hör en stor del alltjämt till kulturmiljöer av riksintresse, trots att vissa, ställvis på grund av förändringar har förlorat detta värde. De gamla trästäderna har beaktats som enhetliga, planerade stadsmiljöer med tätt byggda kvarter, gaturum, torg och parker. Stadsplaneutvecklingen belyses av de yngre stadsdelarna, som ligger som årsringar kring de äldre stadskärnorna. Den efterkrigstida bebyggelsen representeras av bostadsområden med frontmannahus och bybosättning för evakuerade karelare.


Hur det förslag som sänts  på remiss skiljer sig från 1993 års urval

Ett flertal av de  kulturmiljöer av riksintresse som publicerades år 1993 ingår också i inventeringen av  värdefulla landskapsområden av riksintresse från år 1992. Ur det reviderade urvalet har landskapsområden som saknar betydande byggnadskultur strukits.

Objekten har bedömts ur nationell synvinkel eller enligt ifråga varande arkitekts hela produktion. Bland t.ex. kyrkor och sanatorier har man valt ut de arkitekturhistoriskt viktigaste objekten, som har riksintresse. Regionalt och lokalt betydelsefulla objekt ingår inte i urvalet. Det är viktigt att de beaktas och skyddas i de olika planerna.

Objekt eller områden har även avlägsnats om de har förändrats så mycket att de inte längre  motsvarar kriterierna för riksintresse. Nya byggnader har t.ex. uppförts inom eller i omedelbar anslutning till området, vilket lett till att den historiska miljöns särdrag gått förlorade.

Fasta fornlämningar från historisk tid representeras av objekt med betydande miljömässiga värden och byggnadshistorisk betydelse. Med fornlämningar från historisk tid avses medeltida och yngre fornlämningar, såsom landsbygdens historiska näringsfång, masugnar, vägar och befästningsverk.  Med finns bl.a. gränsfästningarna vid Kymmene älv. Alla fasta fornlämningar är fredade enligt lagen om fornminnen.

Objekten har också sammanslagits till teman över kommun- och landskapsgränserna. Det handlar om en viss typ av kulturmiljöer inom ett visst geografiskt område såsom t.ex. herrgårdskulturen i Jorois, sjömalmsbruken i Savolax, krigsmaterialindustrin i Mellersta Finland, de fjärrkarelska byarna i Kajanaland, Salpalinjen och sommarfähuset med pyramidtak i landets nordligaste del.

I urvalet från år 1993 överlappar områdena inte varandra (en rubrik motsvarar således ett objekt) och de är bundna vid kommun- och regionplaneförbundens gränser. I det reviderade urvalet kan objekten övergripa varandra eller ligga innanför varandra och kan således bilda flerdimensionella helheter.
Björneborgs centrum. Foto: Soile Tirilä (2001)
Björneborgs centrum.

Larsmo kyrka Foto: Hannu Puurunen (1973)
Larsmo kyrka jämte kyrkbacken.

Forssa spinneri Foto: Soile Tirilä (2001)
Forssa spinneri.

Maxmo bandby foto: P-O Welin
Maxmo bandby.

rautpohja Foto: Soile Tirilä (2001)
Rautpohja, Jyväskylä.

Länsfängelset i S:t Michel Foto: Olli Immonen
Länsfängelset i S:t Michel.

Hauho kyrkby Foto : Soile Tirilä (2000)
Hauho kyrkby.

Takaharju sanatorium Foto: Soile Tirilä (2001)
Takaharju sanatorium.

Frontmannabygnader i Nekala. Foto: Soile Tirilä (2000)
Frontmannabygnader i Nekala, Tammerfors.



 



Sidkarta



Senast uppdaterad 10.7.2015
© Museiverket