LAPP PÅ LAPP
21.3.2012 - 6.1.2013
Kläder skyddar mot för stark värme, kyla, vind, regn och också mot "onda blickar". Det behövs bara tyg, nål och tråd och plagget är färdigt. Har kläderna ett värde? Dyra märkeskläder kan vara t.o.m. investeringar men i övrigt har storindustrin omvandlat tillverkningen av kläder till massproduktion. För hundra år sedan var det annorlunda. Det krävdes hundratals arbetstimmar för att odla hampa, lin, nässlor och bomull. Garnet måste man spinna själv, och först därefter kunde man sätta igång att väva tyg på vävstol. Sömmarna syddes för hand ännu på 1930-talet. Tygerna var värdefulla, och också kläder som var i dåligt skick reparerades och användes på nytt. Sykunnighet var ett mått på kvinnors uppskattning.
Att tillverka tyg är ett tungt arbete som består av många faser. Nål och tråd var symboler för kvinnan eftersom ekipering av familjen låg uttryckligen på kvinnornas axlar. Plaggdelarna klipptes till sparsamt. Långa klänningar vars förebild anses vara den romerska tunikan användes förutom i Europa också i Nordafrika och mellersta Asien. Vita dräkters sömmar förstärktes och dekorerades samtidigt med broderier. Också rockarna klipptes till av raka tygbitar. Kimonorockarna användes i Japan både av män och kvinnor till vardag och fest.
Upphovsmän
Manuskript Ildikó Lehtinen
Utställningsarkitektur Ulla Kostiainen
Arbetsgrupp Kristiina Karinko, Ulla Kostiainen, Ildikó Lehtinen
Närmare information
Ildikó Lehtinen
tf. 040 128 6433
ildiko.lehtinen(at)nba.fi
Pressbilder
|
|
