Sveaborgscentret, Byggnad C 74 på Sveaborg

Sveaborgscentret och Sveaborgsmuseet är inrymda i flottans inventariekammare som byggdes färdig i början av 1780-talet. Inventariekammaren och skjulet i rundvirke invid den byggdes under åren 1778-1783 som förråd för flottans fartyg. Byggnaden har troligen planerats av Fredrik af Chapman. Sveaborgsmuseet finns i inventariekammarens äldre del. Sveaborgscentrets nybyggda del har uppförts på mastskjulets plats. Reparationerna av nybyggnaden och den gamla byggnaden avspeglar inventariekammarens och rundvirkesskjulets olika byggnads- och ändringsskeden. I sitt ursprungliga utförande bestod inventariekammaren av en byggnad i tre våningar, vars mittdel bestod av en kraftigt utskjutande del, en mittrisalit försedd med gaveltrianglar. I risaliten fanns byggnadens trapprum och här var en massiv mastkran inmonterad.

Byggnaden var indelad i tvärgående mellanväggar i fyra lika stora delar och avsikten var, att varje fartyg hade sin egen separata avdelning. I byggnadens fasad fanns sammanlagt nio dörröppningar, och talrika fönsteröppningar som stängdes med plåtbeslagna luckor. Rundvirkesskjulet som var sammanbyggt med inventariekammaren var till fasaderna en halliknande byggnad i tre våningar och enklare till formen än den egentliga inventariekammaren. Trapprummet låg där byggnaderna var sammanfogade. Inventariekammaren och skjulet skadades illa vid en eldsvåda under Krimkrigets bombningar. Mellanbottnarna i vardera byggnaderna var av trä, varför endast ytter- och mellanväggarna besparades från branden. Mastkranen av trä hade rasat in redan före branden. Byggnaden iståndsattes efter kriget så att risaliten kom att bestå av tre våningar, men själva inventariekammaren och skjulet ombyggdes till två våningar. Byggnaden blev proviantförråd. År 1868 gjordes ett omfattande ändringsarbete i byggnaden. Härvid revs hela framväggen och skjulets utskjutande del, likaså mellanväggarna i sten nästan helt och hållet. Byggnaderna förenades till en enda, bruten helhet. Det förra skjulet förblev ett halliknande utrymme utan mellanväggar. I inventariekammaren bevarades däremot den ursprungliga mellanväggindelningen. Fasaden mot Artilleriviken fick sitt nuvarande utförande med dörrar och plåtbeslagna fönsterluckor. Fönstren försågs med galler, kopparnät och luckor. I byggnadens bakvägg gjordes på 1880-talet nya fönsteröppningar för att förbättra ventilationen. Fönstren försågs med galler, kopparnät och luckor. År 1888 byggdes framför byggnaden en transportbana utmed stranden. I början av det följande årtiondet restes ett tak på pelare framför den éntre som ligger närmast bron. Skjulet i rundvirke förstördes under bombningar år 1944. Byggnaden iståndsattes genom att jämna ut inventariekammardelens gavel så att den blev något kortare än förut och samtidigt gjordes två breda dörröppningar i gaveln. Vissa dörröppningar i huvudfasaden har också gjorts bredare. Byggnaden användes som förrådsutrymme ända tills byggnadsarbetena inleddes på besökscentralen och museet.

Källitteratur: Museoviraston rakennushistorian osaston julkaisuja 17 SUOMENLINNAN RAKENNUSTEN HISTORIA Toimittaja Liisa Eerikäinen 1997, 275 s., nid.., ISBN 951-9075-91-7, ISSN 1236-6439, 25,20 € (inkl. moms 22 %) Försäljning och beställningar