Basutställningen

Finlands nationalmuseums basutställningen är uppdelad på sex olika avdelningar på fyra olika våningar:

I Skattkammaren presenteras mynt-, medalj- och silversamlingar samt ordenstecken och vapen. Myntkabinetts samlingar delvis är ett arv från Åbo akademis tider. I silverrum visas Nationalmuseums värdefulla silver- och smyckesamling. Vapenutställningen finns i tornrummet.

Finlands förhistoria är den mest omfattande arkeologiska utställningen i vårt land.
Den historiska avdelningen Riket presenterar det finska folkets livsöden först under kyrkans ledning och därefter under den svenska världsliga makten, sedan som en del av det ryska kejsardömet och till sist som en självständig nation.
Ett land och dess folk ger perspektiv på den finska folkkulturen och på grunderna för vår finskhet. På avdelningen presenteras Finlands nationalmuseums värdefulla etnologiska samlingar inklusive de samiska.

Den nya basutställningen Suomi Finland 1900 om 1900-talets Finland och finländare. Verkstaden VINTTI är en interaktiv utställning, öppen tis-sön kl. 12-16.
 

Planritningar av Nationalmuseets våningar

Skattkammaren

Finlands förhistoria

Riket - 1200-1600-talen

Riket - 1600-1800-talen

Ett land och dess folk

Suomi Finland 1900

Verkstaden VINTTI

Sampos försvar.
En detalj av Akseli Gallen-Kallelas fresker 1928 med Kalevalamotiv i centralhallens tak.

Rummen 001-009 Skattkammaren

Rummen 001-005 Myntkabinett. Mynt, medaljer, ordnar, utmärkelsetecken

Myntkabinettets utställning består av tre huvuddelar: mynt, medaljer och ordnar.
Utställningen koncentreras till Finlands historia, men den eftersträvar samtidigt att ge bakgrundsfakta om förhållandena i andra länder. Därför ingår t.ex. ett urval mynt från hela världen, från antiken till vår egen tid, vid sidan av våra egna betalningsmedel.

Myntkabinettets äldsta del består av Åbo akademis över 250 år gamla samling som inte helt förstördes när Åbo stad brann år 1827. På utställningen finns också ett urval betydelsefulla donationer och nyförvärv som kommit museet till del under årens lopp.

Läs mera om mynkabinettets samling

Rum 006-008 Silver och Smycken

Utställningen som presenterar guldsmedsarbeten är uppdelad i en silver- och smyckeutställning. Huvudvikten är lagd på finskt guldsmedsarbete.

På silverutställningen presenteras hur nya seder och bruk genom förmedling av olika föremålsformer kommit till vårt land från 1500-talets början till nutid.
På samma gång får vi veta hur man tillägnat sig olika maktstilar i vårt land under olika tider och vad som har påverkat oss. Utställningen berättar också om det finska hantverkets och guldsmedskonstens utveckling.
På smyckeutställningen presenteras hurdana smycken som varit på modet under olika tider allt från renässansen till modern tid.
  

Rum 009 Rustkammaren

I rustkammaren visas vapen och skyddsutrustning från 1560-talet till 1870-talet.

Läs mera om de historiska samlingar

Finsk två marks mynt av silver från året 1867 är en av de mest sällsynta finska mynt.

Tekanna av rokoko-stil. Tillverkad av silversmed Nils Enberg i Åbo 1779. Foto: Timo Syrjänen

Harnesk från 1600-talet.

Rummen 101-103  Förhistoria - Stenåldern, Bronsåldern, Järnåldern

Stenföremål från Varggrottan nära Kristinestad har tolkats vara tillverkade av människor för ca 120 000 år sedan, före den sista istiden. De äldsta boplatserna efter istiden har en ålder på över 10 000 år. Finlands förhistoria indelas i stenåldern 8000-1500/1300 f.Kr., i bronsåldern 1500/1300-500 f.Kr. och i järnåldern 500 f.Kr.-1300 e.Kr.

Under stenåldern livnärde man sig på jakt, fiske och på att samla in t.ex. bär. Det viktigaste bytesdjuret var säl. Huvudperioderna under den mellersta och sena stenåldern, har fått sitt namn efter de typiska lerkärl, som tillverkades under denna tid. De kallades den keramiska och den snörkeramiska kulturen.

Jordbruket och boskapsskötseln började sprida sig för ca 4 000 år sedan och för ca 3 500 år sedan lärde man sig känna metallen. De mest synliga minnesmärkena från bronsåldern är kusttrakternas stora, av sten uppförda gravrösen och jättekast.
Bronset var sällsynt, men kännedomen om järntillverkningen som kom till oss i början av vår tideräkning gjorde att metallen småningom blev bekant för alla.

Järnålderns olika perioder uppkallades efter de historiska skedena i Europa och fick heta den romerska järnåldern, folkvandringstiden, merovingertiden, vikingatiden och korstågstiden.
Finland upphör den förhistoriska tiden i och med tillägnandet av kristendomen och införlivandet av landet med det svenska riket, vilket skedde i västra Finland i mitten av 1100-talet och i Karelen i slutet av 1200-talet.

Läs mera om de arkeologiska samlingarna

Undervisningspaket om förhistoria för grundskolor och gymnasier

Älghuvudskulptur av täljsten från stenålder 6000-7000 f.Kr., Vittis i Västra Finland. 

Silverskatten från 1100-talet. Hittad 1887 på Åminne gårds ägor i Halikko, Sydvästra Finland.

Rummen 105-111 Riket 1200-1600-talen

Rum 105 Medeltiden 1200-1500-talen

Medeltiden i Finland sammanfaller med den katolska kyrkans maktperiod. Den beräknas börja fr.o.m. år 1155 då svenskarna enligt en legend gjorde det första s.k. korståget till Finland och sluta med reformationen som började på 1500-talet.
Endast ett fåtal föremål förknippade med vardagslivet har bevarats från medeltiden och största delen av dem härstammar från kyrkor.

Rum 106 Katolska kyrksalen - Medeltidens kyrklig konst

För medeltidens människa var kyrkan ett ovillkorligt centrum för all verksamhet. Att hamna utanför kyrkan, att vara förbannad av kyrkan, innebar slutet på alla rättigheter och fullständig isolering från det övriga samhället. Den katolska kyrkan härskade med sina sakrament över människans liv från födelsen till döden och även efter döden.
De kristna hade en skara helgon till sin hjälp. Varje kyrka hade åtminstone sitt eget skyddshelgon, en bild av Jungfru Maria och av den korsfästa Kristus och på sidoaltaren fanns även andra helgonbilder. I kyrkorna och museerna har 800 enstaka figurer som täljts av trä eller altarskåp bevarats. 

Rum 107-109 Reformationen och Lutherska kyrksalen - Kyrklig konst från 1500-1700-talet

Reformationen anses ha börjat år 1517 då Luther spikade upp sina teser mot avlaten på dörren till Wittenbergs slottskyrka. I Sverige ingick reformationen som ett led i kungens makt- och ekonomiska politik. Gustav Vasa ville skaffa medel för att kunna betala rikets skulder genom att beskatta kyrkan och beslagta dess egendom.
De förordningar som utfärdades på riksdagen i Västerås 1527 bröt kyrkans politiska och ekonomiska makt. Reformationens inflytande började framträda i kyrkokonsten först i början av 1600-talet. En viktig nyhet var predikstolen.
   

Rum 109 Begravningsföremål från 1600-talet

Intill Lutherska kyrkosalen i rum 109 finns adelns begravningsföremål från 1600-talet.
Begravningsvapen och -harnesk hör till adelns begravningsceremonier under stormaktstiden.
Stora begravningsvapen, snidade av trä, bars i begravningståget och placerades i kyrkan till minnet av den avlidne, såsom också begravningsvärja och harnesk.
Från rummet kommer man till Rustkammaren, Silverrummet och Myntkabinettet i bottenvåningen.

Rum 110 Den världsliga makten - Vasakungarna och renässansen 1500-talet

Denna del av museibyggnaden beskriver 1500-talets kanontorn, rundeln.
Grundandet av den svenska staten och dess utveckling till stormakt, ståndssamhällets uppkomst, reformationen och dess befästande samt renässanskulturens blomstring dateras till en hundraårsperiod från Gustav Vasas tid 1520-talet till Gustav II Adolfs död 1632. 

Rum 111 Den regionala utvecklingen - Gränser, städer och trafikförbindelser

I rummet presenteras med hjälp av kartor utvecklingen av Finlands gränser från gränsen efter Nöteborgsfreden 1323 fram till Finska kriget 1808-1809 och införlivandet med Gamla Finland 1812.

Läs mera om de historiska samlingar

S:t Martin från Reso kyrka i Sydvästra Finland, tillverkad av "Lundömästaren" ca 1320-1330.

Begravningsvapen till minnet av Erik von der Linde, som dog år 1666, från Pargas kyrka.

Gustav Vasa (1496-1560), kung 1523-1560, oljemålning på duk, Cornelius Arendtzs kopia efter en porträtt målat på 1540-talet.

Rummen 201-214 Riket 1600-1800-talen

Trappavsatsen 201 Regenterna och de fyra stånden

Under medeltiden var Finlands adel synnerligen fåtalig och borgerskapets ställning ännu inte etablerad. Det mest betydelsefulla ståndet var det andliga ståndet dvs. prästerskapet.
Bönderna bildade grunden för samhället. Ur deras skara uppstod största delen av borgerskapet och prästerskapet samt adeln som uppkom ur "de ledande böndernas" klass. Utanför den uppkomna ståndsindelningen stod dock en stadigt växande befolkning.
 

Rum 202 Adeln - Stormaktstiden 1600-talet

Under Sveriges stormaktstid som sträcker sig från Gustav II Adolf 1611 till Karl XII:s död 1718, hade adeln stor makt. Det var också barockens tid.
Under 30-åriga kriget 1618-1648 tillägnade sig officerarna de europeiska strömningarna, vilket avspeglades i seder och bruk och boendekultur.

Rum 203 Allmogen

Största delen eller över 90 % av befolkningen utgjordes av allmoge: bönder, landsbygdens obesuttna, legohjon och städernas hantverkare.
Ett flertal seder och bruk och föremålsformer som härstammat från medeltiden levde kvar i den finska folkkulturen långt in på 1800-talet. Föremål som är förknippade med färdande, jakt och mathushållning är utställda.  
  

Rum 204 Prästerskapet

Under tiden efter reformationen saknade största delen av sockenprästerna universitetsutbildning. Under 1600-talet skärptes kraven på studier och bildningsnivån steg.
På 1700-talet inriktades prästerskapets intressen också på ekonomiska frågor och på den världsliga kulturen vid sidan av församlingslivet. Prästgården spelade rollen som en förmedlare av bildning och noviteter. På 1700-talet befästes prästerskapets ställning som ett eget stånd. 
  

Rum 205 Kungarna

Finland uppfattades i moderlandet som ett landskap i öster. Landet utgjorde en råvarubod för industri och lantbruk, det var en militär reserv och en skyddande buffert mot Ryssland.
Även om de svenska kungarna i 650 år även var regenter över Finland, besökte de sällan landet med undantag av Gustav III. Endast Adolf Fredrik, Gustav III och Gustav IV Adolf företog "eriksgata" till Finland på 1700- och 1800-talet sedan de blivit kungar.

Rum 206-207 Borgerskapet - Handelsborgare och brukspatroner, hantverkarna

Borgerskapet uppkom under medeltiden ur städernas yrkesutövare. I och med regeringsformen av 1634 blev de ett eget stånd. Klyftan mellan storborgare och hantverkare fördjupades 1700-talet.
Storborgarnas ekonomiska och politiska makt var större än adelns vid århundradets slut. Borgerskapets stora århundrade inföll under den begynnande industrialismens tid på 1800-talet.
  

Rum 208 Handel och industri

Fr.o.m. 1500-talet till början av 1800-talet följde Sverige de merkantilistiska principerna. Det innebar att exporten fick stöd och importen begränsades och sålunda förbättrades statens ekonomi.
Huvudvikten fästes vid utvecklandet av den inhemska industrin. Handeln koncentrerades till städerna och staten kunde därmed så mycket som möjligt övervaka och beskatta företagsverksamheten.
  

Rum 209 Jackarbysalen

Tapeterna med pastorala och jaktmotiv, takmålningarna, dörrarna och panelerna kommer från Jackarby herrgård nära Borgå. Målningarna har sannolikt utförts av Johan Bromander från Stockholm ca 1763. Inredningen representerar rokoko från 1760-talet.
I salen på Jackarby fanns ursprungligen 11 olika målade fält på linnetyg, ovanför dörrar och fönster fanns det stilleben med blommor och frukter samt en takmålning. De marmormålningar som i våra dagar kantar fönstren har gjorts i Nationalmuseet på 1900-talet början och de efterliknar tapeternas gröna marmorimitationer.

Rum 210 Jackarby kabinettet - "Paradiset"

På tyg målade landskapstapeter från 1760-1770-talet kommer från Jackarby herrgård. De utgör en del av tapeterna i kabinettet, herrum som låg invid stora salen på Jackarby.
De på tyg målade tapeterna i vitrinen bakom kabinettet kommer från barnkammaren på Pekkala gård i Ruovesi, det s.k. Paradisrummet.
  

Rum 211 Upplysningens tidevarv 1700-talet

Upplysningstiden och frihetstiden under senare hälften av 1700-talet innebar för Finland en period av ekonomiskt och kulturellt uppsving. Finlands befolkning tredubblades från 300 000 år 1721 till ca 900 000 år 1807.
Betydelsefull för den nationella självkänslan var den forskning kring det finska folket, dess historia och folkdiktning vilken under ledning av professorn i vältalighet (latin) Henrik Gabriel Porthan (1739-1804) bedrevs vid Åbo akademi. Hans inflytande på det finländska vetenskapliga livet var så starkt att man har talat om Porthans tid.

Rum 212 Storfurstendömet Finland, Ryska tiden - Ett hem under romantiken 1800-talet

År 1809 bröts de sekellånga banden mellan Finland och Sverige, då Finland införlivades med Ryssland som en autonom del av det ryska riket. I denna nya situation behövde landet en levande nationalkänsla och en på denna baserad nationell bildning.
Dessa nyväckta ideal hörde till tidens allmänna romantiska strömningar. Som motvikt till upplysningstidens dyrkan av förnuftet framhävdes känslan och fantasin. I litteraturen och musiken fann romantiken en gynnsam grogrund.

Rum 213 Tronsalen - Kejsarna och ämbetsmännen

Alexander I och Napoleon delade Europa sinsemellan i Tilsit 1807. Ryssland fick Finland som belöning för sina påtryckningar mot Sverige och för att gå med i en kontinentalblockad där målet var att krossa den engelska handeln.
Krig uppstod mellan Ryssland och Sverige 1808. Samma år utfärdade Alexander I ett manifest, enligt vilket Finland för gott hade införlivats med det Ryska kejsardömet.

Läs mera om de historiska samlingar

Reskoffert från 1600-talet. Enligt traditionen tillhört Åbobiskopen Johannnes Gezelius d.ä.

Kåsa från Hujala by i Rusko socken i Sydvästra Finland, dryckeskärl från år 1542.

Tedosa av emaljerad koppar, tillverkad i Guangzhou (Kanton) på 1700-talet med sk. Qianlong dekor. 

Jackarbysalen 1760-talet.

Kejsarens tron av förgylld trä från lantdag i Borgå 1809. Gjord av Christian Mayer i St Petersburg 1797.

Rummen 220-226 Ett land och dess folk - Synpunkter på folkkulturen

Rum 220 Rökpörtenas folk

De föreställningar, seder och föremålsformer som gått i arv från generation till generation belyser den finska livsformen och folksjälen under gångna sekler. De äldsta skriftliga källorna gällande finska folkets föreställningar berättar om trolldomskväden, seder och bruk, samt gudar som man försökte påverka.
Användningen av trolldomskväden, ordformler med magisk verkan grundade sig på tanken att övernaturliga krafter dolde sig överallt i naturen. Alla varelser, företeelser och föremål innehöll en icke-personlig kraft. Trolldomskvädenas ordformler företräder en mångtusenårig tradition.
  

Rum 221 Markens och vattnets grödor - Traditionella näringsgrenar

Skogsröjning genom bränning och svedjebruk har bedrivits allt sedan förhistorisk tid. I Tavastland brände man sved ännu på 1600-talet, i övre Satakunta på 1700-talet, i östra Finland, Kajanaland och delvis i mellersta Finland utgjorde svedjebruket basen för uppehället.
Storskiftet och värdestegringen på skog under 1860- och 1870-talet satte definitivt punkt för svedjebruket. Bränning och odling av kärr, som först dränerats genom utdikning i flera år, förekom  i synnerhet i södra Österbotten. Från och med de första årtiondena av 1700-talet var lantbruket huvudsakligen inriktat på åkerbruk och spannmåls-odling.
Moderniseringen och mekaniseringen av jordbruket inleddes i slutet av 1800-talet.

Rum 222 Livet i samernas land

Samerna är ett ursprungsfolk som har varit bosatt i fyra stater och har klassificerats som en etnisk grupp. Samerna uppgår idag till 60 000 - 100 000 personer beroende på räknesättet. Den största delen, ca 40 000 personer bor i Norge och drygt 6 000 personer bor i Finland.
Samiskan som hör till de finskugriska språken fördelar sig på nio olika dialekter och samer som hör till olika språkgrupper förstår vanligen inte varandra. Det officiella skriftspråket är nordsamiskan.
 

Rum 223-224 Finländare - Folkdräkter

Klädedräkten och olika moden har varit ett viktigt uttryck för social ställning. Dräkten var i århundraden ett kännetecken som skiljde åt ståndspersoner från allmogen.
Ända till slutet av 1700-talet backades denna attityd upp genom otaliga överflödsförordningar.
Ståndstillhörigheten framgick av klädseln ännu i slutet av 1800-talet. Enligt Z. Topelius går den diffusa skiljelinjen mellan vadmalsjackan och klädesrocken.
 

Rum 225 Skickligt snidat, skönt bemålat - Snickerikonst

De dekorativaste folkliga träföremålen var ofta gåvor från fästmannen till fästmön. Dosor, rockblad, kavelbräden och rullstolar var speciellt omtyckta förlovnings- och bröllopsgåvor.
Dessutom dekorerades också andra kvinnoredskap såsom linfästen, klappträn och bandgrindar. Även seltyg var prov på fästmannens hantverksskicklighet. Man offrade mycket tid på utsmyckningen av bogträn och selbågar. De ståtligaste gåvoföremålen var inte avsedda som vardagliga bruksartiklar.
 

Rum 226 Kiststolar och kärlhyllor - Allmogemöbler

I västra Finlands kusttrakter och på Åland övergick man från rökpörten till ljusa bostäder så tidigt, att inte ens några minnen från rökpörten har bevarats. Då levnadsstandarden steg och byggnaderna blev ljusare och försågs med flera rum ökade också antalet möbler.
Städernas hantverkare, kyrkosnickarna och sockensnickarna förmedlade förutom nya möbelstilar också drag från västerländska kulturstilar.

Läs mera om de etnologiska samlingar

Rökpört från Jaakkima socken Pajasyrjä by i Ladoga-Karelen, från början av 1800-talet.

Vallpojkens matsäckskont och vallhorn, 1800-talet. 

Kvinnans huvudbonad, dvs. hornmössa, från Outakoski i Utsjoki 1800-talet.

Utställningsrummen 127-130

Suomi Finland 1900

Tunturi Automat-moped från 1977.

Jukebox, automat AMI JHJ 200 för grammofonskivor från 1958.

Verkstaden VINTTI - Historia på ett lätt sätt, 3. våning

Verkstaden VINTTI i museets tredje våning presenterar en interaktiv utställning där besökaren kan bekanta sig med Finlands historia och kultur med hjälp av både händer och huvud.

Öppen tis-sön kl. 12-16

Läs mera om Verkstaden Vintti

I verkstaden VINTTI man kan sadla en häst för en ridtur eller sela en häst och spänna den framför en vagn.