Vasen-bg Museiverket   Registret för personal KontaktuppgifterRespons

Suomeksi | In English

Oikea-bg

Sammallahdenmäki, Raumo


Sammallahdenmäki rösgravfält från bronsåldern i Lappi i Raumo utsågs i december 1999 till Finlands första arkeologiska objekt för UNESCOS:s världsarvslista. Sammallahdenmäki skrevs in på Världsarvslistan som det mest representativa objektet inom den västliga bronskulturen i Finland och Skandinavien.

Sammallahdenmäki i Lappi.Sammallahdenmäki fornlämningsområde är beläget i nedre Satakunta i Kivikylä i Raumo (tidigare Lappi kommun). På ett rätt vidsträckt bergigt område som är drygt en kilometer långt finns sammanlagt 33 gravrösen som består av sten. Väster om rösområdet skymtar den igenvuxna sjön Saarnijärvi som ännu under bronsåldern (1500-500 f. Kr.) var en havsvik. Gravrösena i  Sammallahdenmäki vittnar om en rik bronsålderskultur och om långvarig bosättning på området. Den mest kända enskilda fornlämningen på området är en nästan fyrkantig, ca 16 x 19 meter stor och nästan en halv meter hög jämn stensättning som kallas Kyrkgolvet. En annan gravkonstruktion som också är originell är Huilu gårds långa ruin: den har fått sitt namn av att den är ett ovanligt långt, valliknande röse, omgiven av en murstensättning. Utöver dessa speciella gravkonstruktioner påträffas låga rösen av koncentriska ringar samt traditionella, ganska runda gravrösen.

Redan år 1891 gjorde Volter Högman arkeologiska undersökningar på Sammallahdenmäki. På hans initiativ öppnades fyra rösen: Kyrkgolvet, Huilu gårds långa ruin och två mindre gravar. Några fynd påträffades inte vid undersökningarna, men i  Kyrkgolvet påträffades kol samt en bit av en vägg gjord av stenhällar och som är 3,5 m lång. Den har tolkats som en ofullbordad hällkista eller som rester av en sådan. Huilu gårds långa ruin konstaterades vara en grav  som utvidgats ett flertal gånger. Ett bevis på detta är de ramkonstruktioner som finns innanför varandra. Dessutom påträffades i två andra rösen brända ben.

Huilu gårds långa ruin. Typiska för röset i Sammallahdenmäki är hällkistorna, dvs. kistliknande konstruktioner gjorda av bastanta stenhällar eller av sandstensplattor. De består av gavel- och sidohällar eller endast av någondera. Hällkistan har vid begravningstillfället kunnat innehålla ytterligare en kista av trä. Den avlidna har också kunnat svepas in t.ex. i en skinnfäll. Å andra sidan har man också i en hällkista kunnat placera benen av en avliden som kremerats. Rester av hällkistor kan fortfarande ses i några icke-undersökta gravrösen samt i ett gravröse som Högman rekonstruerat efter undersökningarna.

Sammallahdenmäkis unika värde som ett minne från vår bronsålderskultur bildar en helhet:  fornlämningarna samt  det välbevarade landskapet runtomkring. På området finns nästan alla, hos oss kända former av bronsåldersrösen representerade och i omgivningen finns ytterligare antydningar om skärgårdslandskap med mossbelupna klippor och martallar.

Rösområdet i Sammallahdenmäki omges av ett skyddsområde, vars gränser har fastställts genom ett beslut av länsstyrelsen år 1995. Markanvändning på skyddsområdet är tillåten dvs. man kan vidta åtgärder som främjar skogsvården. Som världsarvsobjekt är Sammallahdenmäki  fornlämningsområde en betydelsefull turistattraktion. Detta ställer krav på vård av fornlämningen. Museiverket har även utarbetat en vård- och användningsplan för hela det vidsträckta området i samarbete med markägarna och med representanter för kommunen och miljömyndigheterna.

Kyrkgolvet.Det allmänna målet för vården är att hålla rösena i Sammallahdenmäki fria från växtlighet samt att hålla sikten fri mellan rösena och även efter möjlighet fri utsikt över Saarnijärvi. Undervegetationen på Sammallahdenmäki är knapp, men på de största rösena hade det under årtionden vuxit träd, närmast tallar. Trädens rotsystem förstör gravarnas konstruktioner och barren bildar en förna, där ingen annan växtlighet kommer åt att rota sig. På grund härav har man fällt de träd som växer utanpå rösena eller alldeles i kanten av dem och slyet avlägsnas årligen.

Största delen av Sammallahdenmäkis fornlämnings- och skyddsområden består av skog. För området har man gjort upp en skogsplan, där man har beaktat skyddssynpunkterna. Skogen sköts delvis som en park- och tätortsskog, delvis som en ekonomiskog. Åtgärderna  i skogsplanen utgör en del av vården på fornlämningsområdet och dessa vidtas vid behov i enlighet med skogsägarnas önskemål.  Skogarna på fornlämningens skyddsområde vårdas sålunda att de utgör ett exempel på finskt kunnande inom skogsvården. Gallringsavverkningar utförs på känsliga områden vid behov av skogshuggare, men då jorden frusit till vintertid är det även möjligt att använda maskiner. När de körlinjer som behövs planeras följer man de skogsvägar som finns på området och då man använder dem försöker man göra det så osynligt som möjligt. Före gallringarna röjs undervegetationen för att skadorna i landskapet skall bli så små som möjligt. Vid förnyelsen av skogen betonas uttryckligen synpunkterna på landskapet. Man undviker stora öppna platser, medan mindre öppna platser eller sådan som är avgränsade enligt terrängen  är tillåtna. I huvudsak sker skogsförnyelsen som skyddsträdsavverkning. I samband med skogsföryngringen kan man dock vid behov hantera markytan varsamt för att trygga att nya plantor gror. Skogsvårdsplanen sträcker sig över en femårsperiod. Skogsägaren och skogsvårdsföreningen är i regel ansvariga för skogsvården.

Vägbeskrivning:

På riksväg 12 (Raumo-Vittis) finns skyltar med turistsevärdhetsmärket till Sammallahdenmäki. Vid kommuncentret i Lappi vänder man norrut till väg nr 2070. Efter ca 3,5 km vänder man till vänster till en väg med turistsevärdhetsmärket. Sedan kör man ända till informationsskyltarna.


 



Sidkarta



Senast uppdaterad 22.5.2015
© Museiverket