Vasen-bg Museiverket   Registret för personal KontaktuppgifterRespons

Suomeksi | In English

Oikea-bg
Nationalmuseets nya utställning berättar om befolkningen i Finnskogarna

Nationalmuseets nya utställning berättar om befolkningen i Finnskogarna


Utställningen berättar om finnar som i slutet av 1500-talet och på 1600-talet flyttade till de obebodda skogstrakterna i Sverige och Norge och blev svedjebrukare. De upprätthöll länge sin särpräglade kultur och bevarade även sitt språk mitt bland urbefolkningen. Senare sammansmälte de med majoritetsbefolkningen.

Utställningen är baserad på föremål som magister Astrid Reponen skaffade för Finlands nationalmuseum under sin resa för att dokumentera skogsfinnarnas ordförråd. Föremålen har aldrig tidigare varit utställda.

Utställningen berättar om befolkningen i Finnskogarna, alltså skogsfinnarna eller svedjefinnarna, varför de lämnade sitt hemland och hur de levde i de nya hemtrakterna. Besökarna får vid sidan av föremålen lära känna den något föråldrade finskan som var skogsfinnarnas språk, ortnamnen med finsk anknytning samt skogsfinnarnas föreställningar och övriga andliga tradition.

Finnar som flyttade till mellersta Sverige och Norge, framför allt från Savolax, kring 1580-1640 kallades skogsfinnar. De var ursprungligen svedjebrukare och svedjade stora skogsområden på sina nya boplatser. De var också duktiga jägare och fiskare och dessutom kända för sina konstfulla näver- och träarbeten.

Skogsfinnarnas materiella och immateriella kulturarv avvek i hög grad från livsstilen hos urbefolkningen omkring dem. Finnarna bevarade länge sitt eget språk som förblev ålderdomligt medan språket som talades i Finland förändrades. Deras andliga tradition, folktron och folkdiktningen var särpräglade.
Finnskogar tunnuskuva rajattu
Skogsfinnarna började så småningom odla åkrar och arbeta på sågverk och inom industrin. På 1600-talet reste de också med svenska emigranter över Atlanten till Amerika, framför allt till Delaware.

I Sverige och Norge sammansmälte skogsfinnarna så småningom med urbefolkningen och språket dog ut under 1900-talets senare hälft. Tack vare släktforskning har emellertid många svenskar och norrmän hittat sina skogsfinska rötter och detta ursprung uppskattas idag högre än någonsin tidigare i båda länderna. I Norge fick avkomlingarna till skogsfinnarna i början av millenniet status som en nationell minoritet.

Under de första årtiondena efter att Finland blivit självständigt blomstrade de så kallade etnologiska och etnografiska vetenskaperna och också skogsfinnarna blev föremål för särskilt etnologers och språkvetares intresse. En av dessa var Astrid Reponen (1905-1940), som med sina forskarkolleger samlade in framför allt vokabulär i finnskogarna i Värmland och sydöstra Norge under åren 1930-32.

På uppdrag av Nationalmuseet samlade Astrid Reponen också in 130 föremål med anknytning till folktraditionen (mest trä- och näverarbeten), som museet köpte av henne 1933. Föremålen katalogiserades i Nationalmuseets samlingar och magasinerades. Före den aktuella utställningen har föremålen aldrig varit utställda.

Utställningens stomme består av föremål ur Reponens samling och på utställningen visas cirka drygd 100 av dem. På utställningen kan man även se fotografier från finnskogarna tagna av flera finländska forskare: människor, byggnader, gårdsplaner, landskap, föremål. På utställningen kan man även lyssna bland annat på ljudprov från skogsfinnarnas brev och liv.

På utställningen finns också fotografier på skogsfinnar tagna av finländska forskare samt en ljudvärld som skapats av YLE Radioateljee. Eero Järnefelts berömda målning Trälar under penningen (Sved) har lånats från Ateneums konstmuseum. Till skogsstämningen i utställningen bidrar även fotokonstnär Ritva Kovalainens fotografier.

I anslutning till utställningen ordnas även evenemang för allmänheten och det ges ut en finsk- och svenskspråkig publikation som kommer att finnas till salu i Nationalmuseets museibutik i december.

Manus för utställningen är skrivet av språkvetare Paula Andersson från Helsingfors universitet, namnforskare, lektor emerita Tuula Eskeland från Köpenhamns universitet, religionsvetare, docent Marja-Liisa Keinänen från Stockholms universitet samt amanuensen vid Finlands nationalmuseum, Antti Metsänkylä.

Ljudvärlden har skapats av Harri Huhtamäki och Pekka Lappi från YLE Radioateljee. Utställningsarkitekturen är framtagen av Suunnittelutoimisto Amerikka, Jussi Salmivuori och Teemu Nojonen.
Den grafiska layouten är designad av Agency Leroy.

Utställningen visas på Nationalmuseet den 28 november 2014 - 16 augusti 2015.

Pressbilder

Mer information om utställningen ges av: amanuens Antti Metsänkylä, +358 (0)40 128 6384, antti.metsankyla(at)nba.fi
Ytterligare pressbilder: utställningassistent Jaana Pietilä, +358 (0)40 128 6454, jaana.pietila(at)nba.fi
Ytterligare information om evenemangen: museilektor Maiju Tuisku, tfn 040 128 6453, maiju.tuisku(at)nba.fi

 



Sidkarta



Senast uppdaterad 8.8.2017
© Museiverket