Vasen-bg Museiverket   Registret för personal KontaktuppgifterRespons

Suomeksi | In English

Oikea-bg

Rysslands kejsarinna och holländska snau-skeppet Vrouw Maria



Artikeln publicerades i årsboken Nautica Fennica 2000.
Skriven av fil. tri. Christian Ahlström

Rysslands kejsarinna Katarina II (Stora, 1729-96), född i Tyskland, var känd för sitt konstintresse. Som kejsarinna hade hon inga ekonomiska problem med sin dyra hobby, vars resultat numera kan ses i Eremitagets salar i S:t Petersburg.

1770 dog den förmögne holländske trävaruhandlaren Gerrit Braamcamp i Amsterdam. Huset som hade tillhört honom och som fortfarande finns kvar i Amsterdam var på sin tid fylld med målningar, möbler, smycken, lackarbeten och silverföremål. Braamcamps arvingar beslutade sig för att auktionera ut huvuddelen av samlingen den 20 juli 1771. När Katarina II hörde om auktionen blev hon intresserad och beordrade sin ambassadör, furste Galitzin att ta hand om införskaffandet av de föremål hon önskade. Detta skötte Galitzin genom att komma överens med ett par konsthandlare om att de skulle köpa de fastställda föremålen åt honom.1

Vrouw Marias sista resa


Förmodligen lastades den största delen av föremålen som ryssarna köpt på auktionen ifråga ombord på ett holländskt fartyg vid namn Vrouw Maria, som åkte från Amsterdam mot S:t Petersburg med sin värdefulla last torsdagen den 5 september 1771. Enligt Vrouw Marias loggbok som numera förvaras i Åbo stadsarkiv, skedde resan till en början bra. Loggboken som hade översatts till svenska hade bifogats som bilaga till protokollet för Åbo magistrat 26.10.1771.2

Innan fartyget anlände till Östersjön måste det passera Öresundstullen, där alla fartyg skulle betala bestämda tullavgifter. Detta förfarande var särskilt fördelaktigt för Danmarks statsfinanser men kanske något tvivelaktigt sett ur en laglig och etisk synvinkel. Förfarandet fortsatte emellertid ända till 1856, då amerikanerna vägrade att betala tullen. Nuförtiden kan historikerna på ett mångsidigt sätt använda dessa exakta anteckningar som tullmyndigheten skrev ned och som innehåller en ofantligt stor mängd information. För varje fartyg som passerade Öresundstullen, har man antecknat bl.a. hemmahamn, nationalitet, resmål, namn och kaptenens hemort samt mer eller mindre noggrant definierad last och slutligen de tullar som betalats.

Anteckningen om Vrouw Marias passage förbi Öresundstullen återfanns i anteckningsboken:3

Holländskt fartyg Nr 508 (von Osten bind, 1771)

Den 23 september, Reymund Lourens från Amsterdam, därifrån i lasten till S:t Petersburg:

Last

Danmarks riksdaler

Schilling

85562 skålpund socker

160

21

17980 skålpund krapp

16,5

18

4700 skålpund brasilträ

2,5

21

1220 skålpund bomull

4,5

4

3230 skålpund indigo

24

12

250 skålpund kvicksilver

3,5

12

2 skålpund sygarn

-

1

39,75 skeppspund zink

19,5

12

2,33 skeppspund vinsten

-

14

0,5 skeppspund ost

-

2

20 ris papper

-

8

0,5 tunnor strömming

1

1

0,5 tunnor torrfisk

1

1

0,75 tunnor smör

-

4

219 balar kläde

20,5

2

491 balar bomullstyg

19

2

16 balar holl. tuskaftsväv

0,5

15

2 balar kammarduk

-

8

Handelssaker värda 9783 riksdaler

97,5

17

Skepparens privatförråd

14,5

15

Efter att ha anlänt till Östersjön höll fartyget först nordlig kurs. Efter att ha anlänt till Finska vikens mynning skulle fartyget för att komma till S:t Petersburg, i god tid ha ändrat kurs rakt österut innan det anlände till Finlands grunda kust med många skär. I mörkret i det stormiga vädret lyckades detta inte, utan fartyget åkte på grund. Enligt loggboken skedde detta när besättningen hade samlats för en bönestund. Fartyget förlorade sitt roder och fick en svår läcka. Omgivna av höga vågor, vågade besättningen inte övernatta på fartyget utan efter att ha ankrat fartyget, tog de sig med en skeppsbåt i säkerhet på en holme.

Loggboken fortsätter den 4 oktober 1771: ..."under kvällen kom en båt till oss med fem man, som lovade vår skeppare att komma tillbaka nästa dag med så många män som möjligt. Vinden avtog när vi rodde till båten och vi räddade 10 tunnor markerade från 33 till 42 samt en markerad IBG Nr 1. Vi konstaterade att det fanns åtta fot vatten vid pumpen och när vi inte längre vågade stanna kvar och det inte var möjligt att tömma det, lämnade vi fartyget och lyckades under stor fara ta oss iland.

På morgonen den 5 oktober anlände nio man med tre båtar till oss, vi rodde till fartyget och tog oss till pumpen. Vi konstaterade att det nu fanns nio fot vatten vid pumpen och när vi alla började pumpa, lyckades vi bli av med cirka 3/4 fot på hela dagen och vattnet var sött, nästan som socker. På kvällen åkte vår hjälp iväg och vi vågade inte stanna kvar.

På söndagen den 6 oktober skickade vår skeppare två båtar med åtta män att söka efter hjälp. Vi hade fint väder och var och en hjälpte till att pumpa, men vi gjorde inga framsteg. Under tiden började det blåsa upp och detta tvingade oss att lämna fartyget. Vi tog oss iland under stor fara. På kvällen kom 26 man till oss i åtta båtar.

På måndagen den 7 oktober gick vi ombord på fartyget med 34 man med oss då vädret var vackert. Vi började pumpa så mycket som möjligt då båtens däck var ungefär vid vattenytan. Vi hade mycket kaffebönor i pumpen så vi gjorde inga framsteg. Vi upptäckte att vårt ankringsrep nästan var genomslitet vid knuten så vi kapade den och fäste den på nytt i ankaret och sänkte ner det. Under tiden bestämde sig alla för att öppna luckan i fören för att rädda fartyget och lasten, då upptäckte vi att översta däck var halvvägs under vatten. Vi räddade då det som var möjligt.

Tisdagen den 8 oktober åkte vi återigen till fartyget med folk med oss och försökte återigen pumpa och rädda allt som var möjligt. Det var östlig vind och vackert väder men vädret blev sämre söderut, så vi lossade våra rep och lindade in dem i segeltyg och rodde tillbaka till land på kvällen. På kvällen blåste det kraftigt mellan syd och sydost samt regnade.

Onsdagen den 9 oktober åkte vi för att kontrollera vårt fartyg men vi såg det inte längre. Från Åbo kom en jolle som hade med sig två tullbetjänter, då togs beslutet att alla räddade föremål skulle lastas i båten..."4

Sökandet efter fartyget och dess återfinnande


Följande betydelsefulla litterära bevis om Vrouw Marias skeppsbrott är Rysslands utrikesminister Nikita Panins brev till Sveriges kanslipresident Ulrik Scheffer, som är daterat i S:t Petersburg den 8 oktober 1771 (Panin använde den gamla ryska kalendern). Panin skriver att Rysslands administration just har fått veta att det holländska fartyget Vrouw Maria med kapten Reynoud Lorens har förlist cirka två lieue5 från Åbo. Fartyget innehåller flera lådor med dyrbara målningar till Hennes Kejserliga Majestät.

"Eftersom de är mycket ömtåliga mot skador och behöver vård, sänder jag major Thier för att ta dem i besittning. Jag har utrustat honom med detta brev till Er, Monsieur, genom vilket jag ber Er om att ge honom all den hjälp han behöver för att genomföra sin uppgift. Jag är säker på att Ni kommer att göra Ert yttersta, då det är fråga om en sak, som personligen berör Hennes Majestät Kejsarinnan och att Ni i denna fråga försöker försäkra godkännandet av Hans Majestät Sveriges Konung. Baron Ribbing, Kungens envoyé i detta hov, skriver till Er i samma ärende. Jag har äran att bifoga hans brev här. ..."6

Detta brev är den första i en hel serie, som rör det förlorade holländska fartyget och dess kejserliga last. Det inledde en diplomatisk brevväxling mellan Stockholm, S:t Petersburg och Åbo. Brevskrivarna var baron Scheffer, Stockholms utrikesminister, baron Ribbing, Sveriges envoyé i S:t Petersburg samt baron Christopher Rappe, som var landshövding i Åbo län.7

Eftersom det var i slutet av året, kunde man vänta sig is redan inom ett par veckor, så det var omöjligt att påbörja fartygets sökningar. Man var tvungen att vänta till 1772 innan något kunde göras för fartyget. När sommaren kom, framgick det att dykare eller räddningsarbetare inte kunde göra något med den tidens enkla och svårhanterade utrustning. För moderna forskare, som känner till vrakets exakta placering, är detta inte så konstigt om man tar hänsyn till platsens djup och placering vid det öppna havet i en svår och stenig plats. Även om 1700-talets människor skulle ha lokaliserat vraket skulle de inte ha kunnat rädda det från 41 meters djup.

En bok publicerad 1982 och som är skriven av denna artikelförfattare, innehåller ett kapitel om Vrouw Marias fall. Dykaren och operatorn av sidseende ekolod (side scan sonar) Rauno Koivusaari, hade läst denna bok och blivit intresserad. Snart utvecklades en plan i två skeden för att hitta vraket genom systematisk sökning. Först skulle sökområdet begränsas utifrån olika informationsbitar från olika arkivkällor. Särskilt viktig bland arkivkällorna var den rapport som skickats till Stockholm, där man beskrev försök för att rädda fartyget våren 1772.

Efter att sökområdet begränsats skulle man försöka hitta vraket med ett sidseende ekolod. Men först skulle man försöka hitta nya protokoll, som skulle beröra själva vraket och dess detaljer såsom huvudmått. Detta var mycket viktigt eftersom man sannolikt kunde återfinna även andra vrak i området än Vrouw Maria. Man antog att denna typ av dokument skulle finnas i Amsterdams Gemeentearchief. Här hade vi tur. Där återfanns flera protokoll som handlade om Vrouw Marias historia, enligt vilka den hade varit i S:t Petersburg flera gånger under tidigare år. Dessutom visade protokollen fartygets huvudmått; längd 26,2 meter och bredd 6,8 meter samt lastförmåga 76 läster. Av dessa protokoll framkom också att Vrouw Maria var av fartygstypen "koff" och inte ett snau-skepp, såsom hade nämnts i ett par arkivkällor. Reynoud Lorentz hade hela tiden varit befälhavare på Vrouw Maria. Mest och bäst information innehöll fartygets försäljningsbrev. I försäljningsbrevet ingick en inventarielista, där man nämnde fartygets huvudmått, riggar samt flera andra detaljer. I inventarieförteckningen nämndes att ett av varpankarna hade ett trasigt ankarfly.8

Sökandet efter vraket påbörjades sommaren 1998, då man återfann ett vrak som tillhörde rätt tidsperiod. Dess roder var emellertid i behåll och vrakets mått överensstämde inte med protokollets uppgifter. Vrouw Marias roder hade nämligen gått förlorat när det gick på grund. 1998 sökte man efter vraket i sammanlagt två veckor, men utan framgång. Sommaren 1999 hade vi mer tur för den 28 juni fann vi rätt vrak. Vår information om fartygets huvudmått och flera andra detaljer passade nu med det återfunna vraket. Bland annat så återfanns det trasiga varpankaret som nämnts i Vrouw Marias inventarieförteckning, fäst vid vrakets sida. Fastän vraket under 228 vintrar varit utsatt för de skador som is kan orsaka, hade dess läge i 41 meters djup skyddat det från större skador. Även i övrigt verkar vraket vara i gott skick och innehåller fortfarande nästan en hel last som fyller lastrummet nästan i sin helhet. Därför finns det inte plats för dykare inuti fartyget, och just detta kommer förmodligen kommer att orsaka problem.

Genom systematisk sökning har man nu i Östersjön återfunnit tre historiska skeppsvrak. Det första var Vasa-skeppet i Stockholm och den andra var Kronan som också befann sig på Sveriges kust. Båda dessa är krigsfartyg från 1600-talet. Vrouw Maria är emellertid ett handelsfartyg från 1700-talet. Detta påvisar ännu en gång att lokaliseringen av kända vrak utifrån arkivkällor är fullt möjligt så länge som fartygets storlek och dess last har varit så betydelsefulla att det har uppkommit tillräckligt med dokument om händelsen. Sådana operationer är inte ens särskilt dyra innan de arkeologiska undersökningarna tar vid. Själva marinarkeologin är emellertid en mycket dyr verksamhet.

Vrouw Marias framtid?


Vad kommer då att hända härnäst? Det är inte så lätt att svara på, men man har diskuterat följande alternativ: 1) Fartygets last bärgas direkt från fartyget. Det stora djupet (41 m) orsakar emellertid att dykaren maximalt kan arbeta 15 minuter åt gången i vraket. 2) Vraket förflyttas till grundare och mer skyddat vatten, varefter lasten är lättare att bärga. 3) Själva vraket med last bärgas och transporteras till Helsingfors, där det ställs ut.

Dessa alternativ, särskilt det sista, är svåra att förverkliga. Författaren kan inte förutspå om kejsarinnans tavlor går att rädda eller inte. Förutom auktionen med tavlorna, hölls dessutom en annan auktion om herr Braamcamps dödsbo, där man sålde silverföremål, lackarbeten och motsvarande konstverk. Tills vidare finns det inga indikationer på att några av de föremål som köpts i denna auktion skulle ha transporterats med Vrouw Maria.

Innan undervattensundersökningarna sommaren 2000 kan man inte säga så mycket mer om detta intressanta vrak. Tills vidare har endast ett par små föremål bärgats därifrån, några kritpipor, zintacka (del av en större lastdel), blyplomb samt keramikflaska. Faktumet att fartygets last innehöll zink, som också framkommer i Öresunds tulldeklarationer, är troligtvis fördelaktigt för fartygets skick. Zink minskar korrosionen av järn och stål som sjunkit i närheten genom att ta åt sig den korrosion som uppkommer. Denna egenskap används på moderna fartyg genom att man fäster zinkdelar i bottnen. Vrouw Marias last hade 6,7 ton zink, vilket kan ha påverkat det faktum att vrakets järnbultar ser ut att vara i gott skick.

Källförteckning:


Arkivkällor

Riksarkivet, Köpenhamn
Öresunds tulldeklarationer

Riksarkivet, Stockholm
Kammarkollegiet, Kabinettet, Huvudarkivet, Ankomna protokoll
Muscovitica

Gemeentearchief, Amsterdam
Notariele Archieven 5071 (Sheepsverkopingen door makelaars)

Åbo stadsarkiv, Åbo
Åbo magistrats protokoll 1771

Litteratur

Ahlström, Christian 1997. Looking for Leads. Shipwrecks of the past revealed by contemporary documents and the archaelogical record. Suomalaisen Tiedeakatemian toimituksia. Humaniora 284. Saarijärvi.

Bille, Clara 1961. De tempel der kunst of het kabinet van den heer Braamcamp. Amsterdam.

När artikeln skrevs antogs Vrouw Maria vara ett koff-fartyg. Enligt nutida uppgifter är fartyget trots allt ett snau-skepp. Jämför med Matias Laitinens artikel "Vrouw Maria -hylky ja 1700-luvun purjealustyypit" ("Vrouw Maria-vraket och 1700-talets segelfartygstyper").

1Bille 1961.
2Ahlström 1997, s. 47-54.
3Riksarkivet, Köpenhamn, Öresunds tulldeklarationer.
4Därefter följer en förteckning över de räddade föremålen. Loggboken finns som bilaga i Åbo magistrats protokoll 26.10.1771.
5Lieue var en fransk måttenhet, som till sjöss motsvarade 5565,3 meter.
6Sveriges riksarkiv, Kabinett E 1 A 11, den 8 oktober 1771.
7Sveriges riksarkiv, Muscovitica-samlingen.
8Gemeentearchief, Amsterdam, Sheepsverkopingen door makelaars, file 5071, den 18 augusti 1766.


 



Sidkarta



Senast uppdaterad 24.8.2015
© Museiverket