Vasen-bg Museiverket   Registret för personal KontaktuppgifterRespons

Suomeksi | In English

Oikea-bg

Fältarbetet 2001


Sommaren 2001 hölls Sjöhistoriska museets fältarbete veckorna 25 – 27. I början av sommaren är sikten i vattnet ofta god innan algblomningen börjar och chansen för vindstilla dagar är större. I undersökningarna deltog frivilliga teknikdykare och medlemmar från Teredo Navalis rf. och Pro Vrouw Maria rf. Som bas på land användes Bodö gamla sjöbevakningsstation som Skärgårdshavets forskningsinstitut vid Åbo universitet upplät åt deltagarna. Som moderfartyg användes m/s Teredo.

Eftersom förlisningsplatsen ligger mitt ute till havs och därför är utsatt för vindar var behovet av en ordentlig ankringsmöjliget stort. Därför lades bojar för ankring ut runt vraket. Innan tyngderna placerades ut kartlades bottnen med hjälp av Marinens side-scan sonar och robotkamera. Delarna av vraket har spritts endast i vrakets omedelbara närhet så Sjöfartsverket kunde tryggt placera ut tyngderna utan risk för att krossa lösa delar.

Undersökningar av vrakets omgivning


Undersökningar av vrakets omgivning och av vrakets kondition ger information både om hur vraket bevarats och vilka åtgärder som måste vidtas vid en eventuell bärgning och konservering av vraket. Med hjälp av undersökningarna kan man också klarlägga förlisningsprocessen. Information om bottnen som behövs för planering av en eventuell bärgning och för visualisering av vraket går inte att få från sjökort eller kartor. Därför kartlades bottnen i närheten av vraket av Sjöfartsverket med hjälp av en multi-beam sonar. Geologinen tutkimuskeskus utförde en geologisk kartläggning av bottnen i området och det visade sig att Vrouw Maria ligger på ett tjockt lager av lera som täcks av ett tunt lager sand.

Skadorna i skeppskonstruktionen har främst uppstått som en följd av skeppsbrottet och förlisningen. Starka strömmar och erosion har också förorsakat förändringar och slitit på trät. Under årens lopp har syre och salter som löst sig i vattnet förändrat vraket och material i lasten. Svampar, bakterier och andra mikroorganismer har använt organiska material som trä som födoämnen. På grund av dessa nedbrytningsfaktorer har materialen förändrats och försvagats. Just nu kartläggs alla kemiska, fysiska och biologiska processer som sker i vraket. Processerna undersöks med hjälp av mätapparatur som finns på plats och med jämna mellanrum mäter vattnets sammansättning mm.

Vrakets däcksnivå och bottnen vid sidan av vraket


Dokumentering är ett sätt att bevara information som riskerar försvinna. Genom att mäta och fotografera delar kan man göra en översiktskarta över området. En av arkeologins viktigaste uppgifter är att registrera de olika delarnas inbördes förhållande eftersom varje dels placering kan vara en pusselbit i utredningen om hur räddningsarbetet och vrakprocessen gått till. Informationen försvinner omedelbart när ett föremål flyttas. När undersökningarna fortskrider kommer det i något skede att vara nödvändigt att flytta på vissa saker och därför görs översiktskartan så länge allt är orört.

Undersökningar av vrakets innandöme


Av Vrouw Marias inre har man kunnat fastställa att besättningens utrymmen finns i fören tillsammans med kabyssen, lastrummet upptar största delen av midskeppssektionen och kaptenens hytt finns i akterbyggnaden.

Lastrummet midskepps är fyllt med varor, mellan lasten och övre däck finns bara ungefär en halv meter tomrum. Man kan skönja bland annat packlådor vars innehåll är obekant. Allra överst finns det hundratals kritpipor och en söndrig låda i vilken linser packats i små fack. Ur europeisk kulturhistorisk synvinkel är konstlasten som fanns ombord mycket intressant. Tills vidare känner vi bara delvis till vad lasten bestod av men man antar att den bestod av flamländska, holländska och italienska målningar från 1500- och 1600-talet.

Eftersom det är för trångt för en dykare att gå in i vraket och filma användes en liten robotkamera för att få mer information om innandömet. Robotkameran, ROV, klarade inte heller av arbetet helt ensam, fyra dykare behövdes för att mata in kabel, hjälpa till att lysa upp det mörka lastrummet och filma robotens rörelser med hjälp av en kabelkamera.

I framtiden


Fast det kan kännas som om tiden har stannat nere på bottnen vid Vrouw Maria fortgår de processer som sakta men säkert bryter ned vraket. Undersökningarna vid Vrouw Maria kartlägger de processer som pågår så att det skall vara möjligt att förutse de förändringar som kan inträffa. Att stoppa nedbrytningsprocessen helt är inte möjligt. Frågan om en bärgning av vårt gemensamma kulturarv kommer sist och slutligen an på vad man vill göra med vraket. Skulle du vilja se Vrouw Maria på ett museum?


 



Sidkarta



Senast uppdaterad 21.8.2015
© Museiverket