Vasen-bg Museiverket   Registret för personal KontaktuppgifterRespons

Suomeksi | In English

Oikea-bg

2011 års fältundersökningar på Vrouw Marias vrak



Sukellustoimintaa R/v Yoldian kannella. Kuva: Museovirasto.Museiverkets enhet för arkeologiska fälttjänster undersökte vraket av Vrouw Maria 4.-15.7.2011. Målet med undersökningarna var att utreda innehållet i de lådor och tunnor som finns i vrakets lastrum, att utreda om det kvicksilver som funnits bland lasten har spridit sig till vrakets lastrum och att fortsätta undersökningen av fartygets strukturer. Fastän det redan har gått över tio år sedan vraket hittades, finns det mycket kvar att dokumentera i detta välbevarade fartygsvrak. Att arbeta under vattnet i 40 meters djup går långsamt och dyktiden är begränsad.

Det finns exceptionellt mycket skriftliga källor som anknyter till Vrouw Maria, såsom lastförteckning i Öresunds tulldeklaration, förteckning över räddade föremål skriven efter skeppsbrottet och en sjöförklaring, loggbokens utdrag om skeppsbrottet och dagarna därefter, brevväxlingen om bärgningen av fartyget och de målningar som fanns ombord, dykkommissariens utredning om sökandet efter vraket och till och med omnämnanden om konstverken som sjönk med Vrouw Maria i kejsarinna Katarina II och den franska filosofen Voltaires brevväxling. De litterära källorna berättar emellertid inte allt, t.ex. så katalogiserades oftast kvantitativt viktiga råvaror och föremål bland lasten och t.ex. de tullfria varorna till hovet skrevs inte upp. I förteckningen kunde det t.ex. stå "obestämbart styckegods" av ett bestämt tullvärde. Inte heller i försäkringshandlingarna specificerades alltid lastföremål som skulle försäkras. De tobakspipor och linser som syns i luckorna till Vrouw Marias lastrum finns inte bland de katalogiserade föremålen och det är sannolikt att det kan finnas mer motsvarande föremål. I lastrummet finns fortfarande mycket packlådor och tunnor som står på sina ursprungliga platser men är delvis sönder. Man kan inte dyka in tryggt inuti lastrummet, men man har gjort kartläggningar med t.ex. robotkamera och genom att föra in en dykares videokamera genom en lastrumslucka så långt som armen når. Utifrån dessa dokument beslutade man att ta prover från sådana tunnor och packlådor till vilka man kunde nå med en provtagare eller handen utan att skada vraket, lasten eller dykaren.

Mikroskooppikuva villalangastaLastrummets innehåll täcks med ett gråbrunt bottenslam som samlats i över två hundra år. Endast tobakspiporna och linserna av glas var möjliga att identifiera, dessutom hade man tidigare tagit ett prov från en av packlådorna, som innehöll rött fiber. Avsikten med detta prov var emellertid att identifiera den vita massa som täcker lådan, så de röda fibrerna analyserades inte i detta sammanhang. Den vita massan visade sig vara en svavelbakterie. Sommaren 2011 togs ett nytt prov från lådan, som indikerade att den innehöll rödfärgat ylletyg. Vid tygfärgningen har man bl.a. använt färgämne från bladlus, kochenill. Tyget ifråga var en värdefull handelsvara på grund av sin kvalitet och de dyra färgämnena.

Man tog prover från två tunnor och två packlådor, dessutom bärgade man föremål från två packlådor. Man bärgade sex stycken tobakspipor, så att man skulle få mer information om deras ursprung. Det finns ingen information om tobakspipornas förpackningsmaterial, piporna ligger spridda ovanpå den övriga lasten. I proverna från tunnorna fanns druvkärnor och blomdelar samt lingonblad och blått färgämne som förmodligen är indigo. I packlådorna fanns ylletyg och tobaksblad lindade på en rulle. I närheten av förens lastlucka finns två packlådor med pimpsten. Denna vulkansten har använts t.ex. vid blekning av tänder, polering av hästhovar, trimning av hundpäls, boning av golv och borttagning av förhårdnader i huden. T.ex. så bonas trägolv fortfarande idag med pimpsten. Pimpstenen lär komma från Italien. I en packlåda med fack ligger glaslinser på rad, varav 24 stycken bärgades. Linserna är mycket tunna och vid bärgningen hade de delvis fastnat i varandra. Man känner ännu inte till linsernas användningsområde; med tanke på storleken passar de som glasögonlinser, men de är mycket tunna för detta syfte. Undersökningarna av linserna och tobakspiporna fortsätter. Undersökningar som anknyter till identifiering av lasten kommer att fortgå under den kommande sommarens fältundersökningar.

Bild: Museiverket.Avsikten med dokumentation om fartygets skrov är att utreda fartygets konstruktionssätt och vilka material som har använts. Man har tagit prover av fartygets strukturer för att ta reda på materialet; utifrån dessa undersökningar vet man att fartygets skrov är byggt av ek och riggen av tall. Enligt det dendrokronologiska prov som tagits från fartygets däckplanka är träets sista bevarade årsring från 1729. Det är sannolikt att en del av årsringarna har täljts bort vid träets bearbetning, så fartygets däck är förmodligen byggt kring 1750 eller därefter. Fynden pekar på att trädens växtplats finns någonstans i Polen. Ett årsringsprov taget i ankaret visade nästan samma resultat, dess sista bevarade årsring var från 1728. Utifrån mätningarna på Vrouw Marias skrov har man skapat en tredimensionell modell, som kompletteras utifrån kommande fältundersökningar både vad gäller skrovet och riggen.

 


 



Sidkarta



Senast uppdaterad 21.8.2015
© Museiverket