Vasen-bg Museiverket   Registret för personal KontaktuppgifterRespons

Suomeksi | In English

Oikea-bg

Lasten och annat föremålsbestånd


Holland upplevde under 1600-talet en kraftig uppgång ekonomiskt och kulturellt sett till stor del tack vare handeln. Från kolonierna transporterades varor till Holland, där de förädlades eller skeppades direkt vidare med holländska skepp som representerade den tidens förstklassiga produktion. Skeppsbyggeriet, textilproduktionen, förädlingen av socker och tobak samt handeln med kryddor och andra kolonialvaror utvecklades till mycket lönsamma hörnstenar i ekonomin. Holländarna var även kända för sin boktryckarkonst och för sina kvalitativa linser. Även konsten blomstrade, den holländska målarkonsten utvecklades tekniskt och stilmässigt mot en särart och vann stor uppskattning internationellt.

Vrouw Maria seglade i slutat av 1700-talet, då Hollands storhetstid som sjö-och handelsmakt var förbi. Då man kastar en blick på lastförteckningen märker man att den upptar olika områden inom den holländska industrin, vilka hade utvecklats under det föregående århundradet. Tavlorna medför också andra dimensioner i samband med den holländska konsten och konstsamlandet.

Innehållet i lasten på Vrouw Maria är känt utifrån handlingar från Öresundstullen i Danmark och förteckningen över de varor som bärgats. Enligt tulluppgifterna fanns bl.a. socker, olika tyger, zink, kvicksilver, färgämnen och livsmedel i lasten. Dessutom förtullades en ospecificerad last av ett betydande värde. På basis av förteckningen över det gods som bärgats efter skeppsbrottet har i lasten dessutom ingått kaffe, te, böcker och lyxvaror, såsom elfenbensägg, tavlor och speglar med guldram. Av korrespondensen mellan ryska och svenska diplomater som följt efter skeppsbrottet framgår, att fartyget även innehöll tavlor som tillhörde den ryska kejsarinnan, Katarina den Stora. Dessa hade köpts samma år av en köpman från Amsterdam och på en auktion, där man sålde konstsamlaren Gerrit Braamcamps dödsbo. Information om tavlorna har hittats även i bevarade auktionskataloger försedda med anteckningar och i personliga brev av Katarina den Stora och av hennes vänkrets.

Uppgifterna om lasten är dock bristfälliga. Tullböckerna och förteckningen över det bärgade godset ger information endast om en del av lasten i lastrummet. Genom att titta in och fotografera genom luckorna i lastrummet har man kunnat utöka förteckningen över varor med en låda linser och med hundratals kritpipor som ligger utanpå lasten. Dessutom kan man i lastrummet identifiera förpackningslådor, av vilka en del fortfarande har locket på plats, tunnor och en mjuk matta, kanske av tyg samt zinktackor. Det är svårt att få ytterligare klarhet i lasten, eftersom en dykare inte ryms in i lastrummet för att fotografera på ett tryggt sätt. En liten robotkamera är en apparat som lämpar sig för kartläggning av delar inne i vraket, men även i det fallet är en tolkning svår, eftersom hela området som ska granskas är täckt av ett lätt sedimentskikt och en bakterieflora.

I Vrouw Marias lastrum har 1770-talets europeiska samhälle i genomsnitt bevarats. Det berättar om verksamheten hos ett flertal människogrupper: om varuleverantörer från olika länder, om stuvare från Amsterdam, om beställare från S:t Petersburg, t.ex. Katarina den Stora - om skärgårdsbor från Nagu och om borgare från Åbo, vilka har hjälpt till vid bärgningen. Under resan utgjorde personalen från Öresundstullen och naturligtvis manskapet på Vrouw Maria länkar i kedjan.

Bärgade föremål


Under fyndsommaren lyfte dykare sex föremål från vraket under övervakning av en forskare från Finlands sjöhistoriska museum. En keramikflaska, ett blysigill och tre kritpipor låg på fartygets däck eller i övre delen av lastrummet.

Keramikflaskan är en saltglaserad selterflaska, tillverkad för valfursten av Trier. Från valfurstens hälsokälla har man tappat hälsovatten dvs. mineralvatten på flaska. Flaskans form och stämpel har kunnat dateras till 1760-talet. De bärgade kritpipornas ursprung har man kunnat utreda på basis av stämplarna på piporna och piphuvudets form. Pipornas modell representerar toppkvaliteten i lerpipans utveckling. Pipmodellen var länge i bruk mellan åren 1740-1840. Piporna tillverkades i Holland i trakten av Gouda, de gjordes av vit lera med hjälp av formar.

Den bärgade metalltackan har vid en metallanalys konstaterats vara zink. Resultatet motsvarar väl den information som finns i Öresundstullens handlingar om Vrouw Maria-lasten, enligt vilka det fanns över 6500 kg zink på fartyget. Zink har använts bl.a. som råvara i mässing.

Utifrån texterna på blysigillet som delvis är slitna har det sannolikt varit fästat vid en tygpacke som tillverkats i Leiden i Holland. Leiden var ännu på 1700-talet ett viktigt centrum för tygindustrin i Europa. Holländska tyger har funnits i Vrouw Marias last och en hel del av dem lyckades man bärga efter förlisningen. Sigillet har då kunnat lossna från en tygpacke.

 Metalltacka Metalltacka

Tackan har genomgått en metallanalys och konstaterats vara zink. När vraket hittades sommaren 1999 mättes och fotograferades vraket av föreningen Pro Vrouw Marias medlemmar. För att fastställa vrakets identitet lyftes sex föremål under övervakning av en forskare från Finlands sjöhistoriska museum. Zinktackan passar bra in i bilden eftersom dokument i Öresundstullen ger vid handen att Vrouw Maria hade över 6500kg zink i lasten.

Keramikflaska Keramikflaska

Flaskan är en saltglaserad selterflaska som tillverkats för kurfursten av Trierns hälsokälla. Flaskan har alltså innehållit hälsovatten (mineralvatten). På basen av flaskans form och stämpel har man kunnat datera den till 1760-talet.

Kritpipor Tre kritpipor

På basen av form och stämplar är kritpiporna tillverkade i Gouda i Holland i mitten av 1700-talet. Två av piporna är identiska medan den tredje har annorlunda stämplar.

Blysigill Blysigill

Av den slitna texten på sigillet framgår att det troligen suttit på en tygpacke som tillverkats i holländska Leiden. Leiden var ännu på 1700-talet ett viktigt center för tygtillverkning i Europa. Vrouw Maria hade i lasten holländska tyger, man lyckades bärga en stor del i samband med förlisningen och sigillet har kanske lossnat från en tygpacke under räddningsarbetet.

Halsledare Halsledare, som suttit på fartygets styrbords sida, hade lossnat från sin plats och fallit till bottnet efter det att vraket hittades. Halsledaren lyftes för att den kan ge information om skrovets form, vars dokumentation var en av huvuduppgifterna sommaren 2002.

Lasipullo En glasflaska från akterbyggnadens tak lyftes eftersom det fanns en risk för att den kunde gå sönder. Bredvid flaskan fanns en trätapp som lyftes på samma gång. FD, forskare Georg Haggrén bedömer att den lökformade flaskan är av en typ som användes i början av 1700-talet, främst under 1700-talets första kvartal. Glaset är brunt eller grönt och flaskan rymmer ca. 0,5 liter. Flaskor av den här typen framställdes i stora mängder bland annat i Tyskland och Holland. På havet var dessa flaskor att föredra framom de som tillverkades i slutet av 1700-talet. Tack vare sin form var de betydligt stabilare än de flata eller cylinderformade flaskor som var i användning under 1700-talets senare hälft. Flaskan förorsakar alltså inte några problem vad det gäller dateringen av vraket även om flaskmodellen är föråldrad på den tidpunkt Vrouw Maria förliste.




 



Sidkarta



Senast uppdaterad 24.8.2015
© Museiverket