Vasen-bg Museiverket   Registret för personal KontaktuppgifterRespons

Suomeksi | In English

Oikea-bg

Miljöförhållanden


Biologiska, kemiska och fysiska faktorer påverkar bevarandet av material. För att kunna tolka Vrouw Marias skick måste man ha god kännedom om de rådande miljöförhållandena .

Miljöförhållandena har i samband med det EU-finansierade MoSS-projektet (Monitoring, Safeguarding and Visualizing North-European Shipwreck Sites), som genomfördes under åren 2001-2004, synnerligen noggrant utforskats år 2002. Havsforskningsinstitutet mätte strömningarna, vattnets temperatur och ledningsförmåga, mängden löst syre och redox-potentialen, pH-värdet och grumligheten för ett objekt med en mätningsapparat som placerats i ett ramverk. Vid jämförelse användes genomsnittliga vindhastigheter och vattentemperaturer från en närliggande (ca 25 km) väderstation. Forskningar i floran och faunan på området, där vraket ligger, utfördes år 2003 och havsbottnens topografi och geologi kartlades i samband med MoSS-projektet. Undersökningsresultaten har publicerats i MoSS-projektets nyhetsbrev och ett utförligt sammandrag inkl. slutsatser publiceras år 2010 (Leino et al, International Journal of Nautical Archaelogy) Dessutom tog man sommaren 2009 på uppdrag av Monivesi Oy prover från bottnen för att kartlägga djurlivet där.

Vraket ligger i yttre skärgården, på en platå mellan några klippor på 41 meters djup. Platsen är öppen och endast några klippor är synliga ovanför vattenytan. De hydrologiska förhållandena på platsen är typiska för det omgivande skärgårdsområdet. Vattnets temperatur är låg året om, sällan över 6º C, och salt- och syrehalterna är också låga. De årliga variationerna i sedimenten i vattenpelaren påverkar förhållandena vid vraket. Sommartid avlagras vattenpelaren, vilket leder till att bottenvattnets syrehalt sjunker. Vintertid blandas den jämnvarma vattenpelaren och syret når ända till bottnen.

Till följd av att vraket ligger djupt utsätts det inte för påverkan av isar, men vattnets rörelser påverkar bottensedimenten och själva vraket. Vattnets rörelser inverkar på masterna, som enligt observationer har rört sig med vattenmassorna. Då masterna faller omkull orsakar de stora skador på vraket, men det anses inte föreligga någon sådan risk. (för ytterligare information se Leino et al:s artikel 2010). Vid undersökning av trämaterialets yta kan man observera att strömningarna påverkar genomgående hela vraket, eftersom den yta som försvagas av träets biologiska faktorer har helt klart nötts av erosionen. Detta kan observeras på videofilm och i ett träprov som tagits år 2009. Ställvis har den ursprungliga ytan bevarats i vraket.

Beroende på djupet nås vraket i allmänhet inte av naturligt ljus och någon växtlighet förekommer således inte. Däremot har "mattor" bestående av döda alger drivits ner till bottnen. De kan vara av betydelse då de slår sig ner i vrakets bordläggning och föranleder syrelösa områden. Enligt undersökningar år 2003 bestod algmattorna av bl.a. gaffelalg, blåstångsalger och av kärlväxter.

Enligt undersökningar år 2003 kunde man observera följande organismer: blåmussla, tångbark och polypdjur (För mer information se Ruuskanen, Ari; Nappu Niko; Kinnunen Veijo 2003; Nagu, Trunsjö, Vrouw Maria-vraket. Rapport om biologiska fältundersökningar av vraket 2003. Helsingfors universitet). Liv förekommer även i form av svampar och bakterier som långsamt bryter ner träet i vraket. Av de mest förödande nedbrytarna kan nämnas Teredo navalis skeppsmasken, som till följd av ogynnsamma miljöförhållanden inte förekommer.

Monivesi Oy har år 2009 undersökt organismer som lever på bottnen. Artbeståndet av bottendjur och antalet individer, vilka observerats vid undersökningen är typiska för området, utrotningshotade arter eller arter som står under uppsikt har inte påträffats. Östersjömusslan (Machoma baltica) och havsborstmasken (Marenzelleria spp.)står för det största antalet individer.

Med tanke på miljön bör uppmärksamhet fästas vid kvicksilvret som ingår i lasten. Det finns antagligen mer än 100 kg (8,4 liter) kvicksilver. Enligt ett sedimentprov som tagits i närheten av lasten avviker kvicksilvernivån inte mycket från det normala dvs. det finns troligen kvar i sina ursprungliga förpackningar i lastrummet. Det var dock typiskt, att kärl som innehåller kvicksilver inom kort började läcka. För att förpacka kvicksilver använde man bl.a. kärl av metall, glas och keramik. Hänsyn bör tas till kvicksilvrets giftighet och om åtgärder vidtas varigenom vraket rubbas bör man förhindra att kvicksilver släpps ut i miljön.




 



Sidkarta



Senast uppdaterad 24.8.2015
© Museiverket