Vasen-bg Museiverket   Registret för personal KontaktuppgifterRespons

Suomeksi | In English

Oikea-bg

Vrakets skick


Vraket efter Vrouw Maria har bevarats så gott som helt och till det yttre är det synnerligen väl bevarat. En noggrannare tolkning av skicket i sin helhet och bevarandet under gällande förhållandena samt bedömningen av hur vraket håller och eventuellt kan konserveras kan fås endast genom undersökningar av material. För tillfället har tagits två träprover: 2007 togs ett prov av furu och 2009 ett prov av ek. Utöver analysen av dem är det möjligt att få ytterligare uppgifter om framskridandet av processerna genom att lyfta och analysera jämförelseprover som förts till objektet år 2002.

Det huvudsakliga byggmaterialet för Vrouw Maria är trä, som bryts ner i havsmiljö närmast under inverkan av biologiska faktorer. I träet samlas även främmande föreningar, t.ex. svavelföreningar ur omgivningen och järnföreningar såväl till följd av miljön och som på grund av att järndelar i vraket korroderar. Undersökningen av svavel- och järnföreningar är en av de utmaningar vad gäller konserveringen, vilka rapporterats från Vasa- och Mary Rose-vraken.

Det bör även observeras, att på fartyg från 1700-talet fanns också järnspikar och -bultar, vilka antagligen har korroderat snabbt under Östersjöns förhållanden och har sålunda gjort fartygsvraken byggnadstekniskt skörare än vad de ser ut att vara helt visuellt.

Träprov år 2007 (tall)


Provet som tagits år 2007 från vrakets däck har grundligt undersökts med mikroskop och analyserats med mikrobiologiska och fysikaliska metoder i syfte att utreda graden av skada och för att kartlägga de nedbrytande mikroberna. Dessutom har grundämnesanalyser gjorts för undersökning av svavel- och järnföreningar (pdf Vrouw Maria -puunäyteanalyysi (2.29 MB)). Undersökningarna återupptas bl.a. med mikrobiologiska metoder inom ramen för Helsingfors universitets forskningsprojekt: "Microbial Degradation of Archaelogical Wood".

Undersökningen har gett vid handen att det på provets yta finns ett tunt 3-5 mm skikt, där svampar och bakterier har gjort stor skada och djupare i träet observerades ett skikt som i någon mån angripits av en erosionsbakterie. Däremot har man som väntat inte påträffat skeppsmask eller andra skadedjur. Grundämnesanalyserna avslöjade, att svavel- och järnföreningar har anhopats i träet. Detta är viktig information med tanke på eventuella konserveringsåtgärder, även om problematiska föreningar inte existerar i lika stor mängd som t.ex. i Vasaskeppets träytor.


Träprov år 2007.

Träprov år 2009 (ek)


I juli 2009 togs ett nytt träprov från vraket. Provet analyserades likaså vid Helsingfors universitet inom ramen för forskningsprojektet "Microbial Degradation of Archaelogical Wood". Av det trästycke som lyftes togs genast ytprover i fält och en träbit sågades ut för forskare vid universitetet för undersökning i laboratorium. Provet undersöks med mikroskop på olika sätt, det undersöks med mikrobiologiska metoder, man gör grundämnesanalyser och de mekaniska egenskaperna undersöks med ultraljudsmetoder. Målet är att utreda graden av skada i träet och att identifiera de skadegörande organismerna på samma sätt som i det föregående fallet. Dessutom undersöks anhopade svavel- och järnföreningar i träet både i Finland och i Grenoble i Frankrike (ARC-Nucléart), där ett forskningsprojekt ("PrévArch) pågår med tyngdpunkten lagd på svavel- och järnföreningar som förekommer i marinarkeologiskt trä och på hur de ska elimineras.

De slutliga analysresultaten av provet från år 2009 gagnar planerna på en eventuell total kartläggning av skicket och speciellt vid utvecklandet av konserveringsmetoder som lämpar sig för trämaterialet i Vrouw Maria.


Träprov år 2009.

Jämförelseprover


Under MoSS-projektets gång har jämförelseprover placerats i närheten av Vrouw Maria-vraket, dvs nya och arkeologiska träprover, såväl under icke syrsatta som under syrsatta förhållanden. Dessa är till hjälp vid tolkningen av prover, tagna från vraket. En del av proverna har lyfts, men största delen väntar fortfarande i bottnen på att bli analyserade . I de analyserade jämförelseproverna observerades liknande företeelser som i provet som har lyfts år 2007.

Nuläget och framtiden


Utifrån det nuvarande provmaterialet kan man anta att trämaterialet i vraket är i så pass gott skick att det endast är ett tunt ytskikt som har tagit skada och att de tjockare konstruktionsdelarna sålunda är konstruktionsmässigt stabila. Mängden främmande föreningar som har anhopats i träet är mindre än i Vasaskeppet, där en stor mängd svavel- och järnföreningar förorsakar problem vad gäller bevarandet och konserveringen av vraket, men detta är en fråga som man dock absolut måste uppmärksamma, om man planerar att konservera Vrouw Maria eller föremålen i vraket.

Även om förändringar sker varje år, kan man utifrån undersökningar påstå att miljöförhållandena tillsvidare är relativt gynnsamma vad gäller ett långvarigt bevarande. En låg temperatur, en låg salthalt och låg syrehalt samt mörker utgör en synnerligen gynnsam miljö för bevarandet av organiskt material. Dock måste man observera, att den naturliga, biologiska nedbrytningsprocessen sker långsamt och att vraket inte kommer att bevaras för evigt utan åtgärder. De tunna bräderna förefaller redan nu vara skörare. Ett tecken på detta är längsgående sprickor som man kan se på många ställen.

Kommande analyser - varför och hur?


Vid en granskning av vraket i sin helhet bör man ge akt på, att en undersökning av träet inte enbart ger en heltäckande bild av hur hållbara konstruktionerna är. I fartyg med trästomme har man använt trätappar, järnspikar och -bultar i fogarna. Om metalldelarnas skick finns inte någon information om undersökningar. På basis av dykarnas observationer, bildmaterial och allmän kunskap om korrosion antas metalldelarna vara ganska rostiga. Det här påverkar i sin helhet hållbarheten hos konstruktionerna. Järnspikar och bultar bildar sålunda ett skilt problemfält, som i hög grad påverkar både planerna att lyfta vraket och konserveringen av hela vraket och en utställning av vraket, eftersom de anfrätta spikarna då bör ersättas med en annan stödkonstruktion. En kartläggning av järndelar och fogar samt av deras skick är ett viktigt mål för fältarbetena sommaren 2010.

De prover som hittills har lyfts ger mycket information om vrakets skick i sin helhet, men de ger inte ett tillfredsställande svar på alla frågor i samband med ett eventuellt lyft. Frågor i samband med vrakets skick och hållbarhet, stödkonstruktioner i samband med lyftet och de utmaningar som man ställs inför i samband med konserveringen är fortfarande öppna. En tillräckligt representativ kartläggning av skicket förutsätter ett otal provtagningar, då man kommer att vidröra vraket. Därför lönar det sig att ta prover endast i det fall att beslutet om att lyfta vraket är säkert.

En undersökning av hela vrakets skick kan utföras så att man tar tunna prover genom borrning och genom att analysera dem i laboratorium samt genom att utföra mekaniska tester. Dessutom vore det stor nytta av att utveckla en ultraljudsmetod som är lämplig för undersökning in situ. I det fallet kan man undersöka träets mekaniska egenskaper med metoder, där man inte vidrör vraket. Det är också skäl att göra en kartläggning av svavel- och järnföreningar som anhopats i träet, för att man ska kunna förbereda sig på de konserveringsproblem som dykt upp i samband med Vasaskeppet. Det är viktigt att undersöka mängden föreningar, deras spridning och i vilken form de förekommer, eftersom dessa omständigheter påverkar utmaningarna vad gäller konserveringen. I värsta fall skulle konserveringen av trä förutsätta långa blötläggningsbehandlingar, men å andra sidan kan de föreningar som anhopats vara i en sådan form, att de inte under noggrant kontrollerade förhållanden förorsakar stora problem. En preliminär utredning av svavel- och järnföreningar kommer man att få efter att undersökningarna av de prover som analyserats vid Helsingfors universitet och det prov som sänts till Frankrike har blivit klara, men dessa existerande prover ger inte någon fullständig bild av situationen vad vraket beträffar.



 



Sidkarta



Senast uppdaterad 24.8.2015
© Museiverket