Vasen-bg Museiverket   Registret för personal KontaktuppgifterRespons

Suomeksi | In English

Oikea-bg

Projektet Vrouw Maria under vattnet 2009-2012 har avslutats och målen uppnåtts


Projektet Vrouw Maria under vattnet avslutades som planerat 31.12.2012. Det fyraåriga projektet som pågick från 2009 till 2012 leddes av Museiverket och finansierades av undervisnings- och kulturministeriet. Ett varmt tack till alla de olika instanser som deltog i projektet. Tack till undervisnings- och kulturministeriet för finansieringen som möjliggjorde projektet, tack även till Nederländernas och Rysslands ambassad för samarbete kring undersökningar och arrangemang i anslutning till historien om Vrouw Maria. Ett särskilt tack även till de personer som dök ner till 40 meters djup vid Vrouw Maria.


Projektets mål uppnåddes:


  1. Fältarbetet på Vrouw Maria gav ny information om såväl själva skeppet, lasten samt landskapet där vraket är lokaliserat. Från vraket bärgades 38 föremål, så som 24 små runda glasskivor, tobakspipor tillverkade av lera, pimpsten, en av rep flätad duk och en blyplomb avsedd för att mäta vattendjup. Man tog prover av packlådor och tunnor i lastrummet. I proven fanns bl.a. indigo, krapp, rester av vindruvor, tobaksblad, kaffebönor och andra växtrester, som inte alla kunde identifieras. Också 11 treprover togs från vrakets strukturer. Vid vraket genomfördes dykningar ungerfär 140 timmar. För arkivering, valdes 538 st nya digitalbilder och circa 30 timmar undervattensfilm. Dessutom utfördes nya flerstråliga multibeam-ekolodningar och inspelningar av ljudlandskapet under vattnet.
  2. Vrakets tillgänglighet ökades bl.a. med hjälp av en blogg, Facebook, en virtuell simulering av Vrouw Maria, 3D-skanningar av bärgade föremål, utställningen "Förlorade på havet - Vrouw Marias och S:t Mikaels historia" och utställningspublikationen "Mereen menetetyt, uudelleen löydetyt" ("Förlorade på havet, funna igen") samt det offentliga seminariet "Från Vrouw Maria till Titanic". Dessutom hölls flera tiotals föredrag såväl i Finland som utomlands. Projektet fick även mycket publicitet i medierna.
  3. Projektet gav även ny information för skyddet och administrationen av Vrouw Maria. Skyddet av vraket är tillräckligt i ljuset av det man känner till idag, men exempelvis samarbetet med myndigheter kunde ökas och utvecklas. Vrakets trästrukturers skick undersöktes inom projektet (se fältforskningsrapport 2010) och de konstaterades vara i skäligt skick. På träets ytlager har ändå olika grundämnen samlats, så som järn och svavel, dessutom använder bakterier och svamp träet som näring. Nedbrytningsprocesserna är ändå långsamma.


Inom projektet Vrouw Maria under vattnet tog man sig an utmanande, innovativa och på ett internationellt plan aktuella tvärvetenskapliga ämnen, så som in situ-bevaring av vraken och virtuell tillgänglighet. Inom projektet lyckades man hitta och utveckla förtjänstfulla sätt att i praktiken förbättra tillgängligheten för objekt under vattnet utan att bärga dem eller göra omfattande utgrävningar. Dessa metoder kan även anpassas för andra kulturarvsobjekt under vattnet. Ett av sätten är en virtuell simulering som skapats utgående från en miniatyrmodell av Vrouw Maria och resultaten av fältforskningen.


Vrouw Marias historia kunde i nuläget även sammanfattas i tre olika skildringar:

     
  1. Arkeologisk/historisk skildring 
  2. Ekosystem/miljöskildring 
  3. Landskapsskildring


Undersökningarna i anslutning till den första skildringen inleddes genast vid fyndet av vraket år 1999. Temat historisk skildring fick även en fortsättning inom det av EU finansierade projektet "Övervakning, skydd och levandegörande av nordeuropeiska skeppsvrak" (MoSS) under åren 2001-2004. Av naturliga skäl var det även ett centralt tema inom Vrouw Maria under vattnet-projektet. De kartläggande undersökningarna av förhållandena i Vrouw Marias undervattensmiljö inleddes under MoSS-projektet, då man med mätinstrument samlade in information i omgivningen om bl.a. vattentemperatur, strömningar och syrehalt. Under tiden för projektet Vrouw Maria under vattnet samlade man in information bl.a. om de bottenlevande djuren på området och fick en mer exakt syn på vrakets skick. Vrouw Maria under vattnet-projektet medförde ett nytt perspektiv på undervattenslandskapet och ljudlandskapet. Dessutom intervjuades dykare om sina upplevelser på platsen och under vattnet. Man kan bekanta sig med Vrouw Marias landskap genom en virtuell simulering och på utställningen "Förlorade på havet - Vrouw Marias och S:t Mikaels historia" på Finlands sjöhistoriska museum fram till 13.1.2013.


Tillgängligheten för vraket av Vrouw Maria ökades på olika sätt


Syftet med projektet Vrouw Maria under vattnet var att förbättra vrakets tillgänglighet på andra sätt än genom att bärga vraket. Tillgängligheten ökades bl.a. med hjälp av en blogg, Facebook, en interaktiv 3D-simulering, en utställning, en utställningspublikation samt digitalisering av föremål som bärgats från vraket. Dessutom forskade man i arkiv och litteratur samt fortsatte forskningen kring skeppet och dess last, till exempel genom att ta prover i lastrummet. Syftet med projektet var att finna de bästa idéerna och angreppssätten för in situ-bevaring av vraket, vilket rekommenderas av UNESCO och ICOMOS i första hand.


En central del av projektet var en arkeologisk undersökning av Vrouw Maria under vattnet. Genom att berätta om fältarbetets fortskridande och resultat i projektets blogg och på Facebook gjorde man det lättare att närma sig det vetenskapliga arbetet. På bloggen publicerades utöver texter även videor, fotografier och ljudprov som samlats in under vattnet vid vraket av Vrouw Maria. På projektets webbsidor finns även information om projektet, fältarbetet och forskningsresultaten.


I enlighet med namnet låg tyngdpunkten för Vrouw Maria under vattnet-projektet vid landskapet under vattnet. Syftet med projektet var att vidga folks uppfattning om vrak genom att påvisa att varje objekt har sitt eget unika landskap och ljudlandskap under vattnet och att varje dykare som besökt och arbetat på vraket har sina egna minnen och erfarenheter. Dykarnas upplevelser är även en påminnelse om att kulturarvet förutom objektet även utgörs av användarna och deras personliga upplevelser.


Landskapet under vattnet kring Vrouw Maria förevisas fram till 13.1.2013 på Finlands sjöhistoriska museum vid utställningen "Förlorade på havet - Vrouw Marias och S:t Mikaels historia", där man kan göra en virtuell resa under vattnet till vraket av Vrouw Maria och dess undervattenslandskap samt ljudlandskap med hjälp av en interaktiv virtuell 3D-simulering. Den i ett globalt sammanhang unika simuleringen fungerar som ett fönster mot ett landskap som ingen människa tidigare har skådat - även dykarna kan endast se en liten del av vraket eller havsbottnen åt gången, då sikten under vattnet på vraket vanligtvis varierar från ca en halv till fem meter. Simuleringen förverkligades i samarbete med Aalto-universitetets Medielaboratorium och kommer att bli en permanent del av Finlands sjöhistoriska museums huvudutställning.


Utställningen "Förlorade på havet - Vrouw Marias och S:t Mikaels historia" erbjuder även mer information om Vrouw Marias historia, fyndet av vraket och dess last, själva skeppet samt om 1700-talet, en tid då människor redan levde i en internationell värld. På utställningen kan man även bekanta sig med digitaliserade föremål som bärgats från vraket samt fördjupa sig i diskussionen som fördes kring fyndet av vraket. Dessutom bjuder den illustrerade utställningspublikationen "Mereen menetetyt, uudelleen löydetyt" på intressant och lärorik läsning.


Höjdpunkten för projektet Vrouw Maria under vattnet var ett internationellt seminarium arrangerat i samarbete med Finlands sjöhistoriska museum, "Från Vrouw Maria till Titanic - Hur ska välbevarade vrak hanteras?", som hölls 9-10.11.2012 på Maritimcentret Vellamo i Kotka. Seminariet fokuserade förutom på forskning kring Vrouw Maria även på andra aktuella vrakprojekt. Dessutom erbjöd det ett utmärkt tillfälle att fundera på vad man borde göra med de välbevarade vraken i Östersjön.


Arkeologiska dykundersökningar gav ny information om Vrouw Marias lastvaror


Under tiden för Vrouw Maria under vattnet-projektet under åren 2009-2012 upptog fältarbetet totalt åtta veckor. Målet var att fortsätta dokumentera vraket och samla de mått som redan tagits av vraket för rekonstruktion, och undersöka innehållet i lastrummet genom att ta prover och bärga föremål. Vrouw Maria har dokumenterats genom mätningar, fotografier och videofilmning. En fjärrstyrd videokamera användes för att följa med förändringar i vraket som ses med blotta ögat. Fältundersökningar gav ny information om skeppet och dess last samt om exempelvis handelsförbindelser och livet för adeln på 1700-talet. Ett flertal analyser och tolkning av de resultat som erhållits i och med dem, expertsamarbete samt forskning i arkiv- och litterära källor har medfört fler detaljer för historien om Vrouw Maria. Undersökningarna av vraket har dessutom påvisat att man kan erhålla ny information även med metoder som inte fordrar att man rör vid vraket eller fordrar detta endast i liten omfattning.


Innehållet i packlådorna och tunnorna i lastrummet undersöktes genom att man bärgade vissa föremål samt tog prover. Från vraket bärgades exempelvis glaslinser, pimpsten, tobakspipor och en blyplomb. Dessutom bärgades prover som möjliggjort identifiering av innehållet i skeppets tunnor och packlådor. I lastrummet finns fortfarande exempelvis ylletyg i fyrkantiga packlådor av trä, pimpsten, runda glasskivor i en låda med fack, rester av vindruvor, kaffebönor, tobaksblad och indigo. Tobaksbladen är packade i en packlåda, där en mellanvägg använts för att dela in den i fack. De övriga produkterna som nämns ovan är packade i tunnor. En del av fynden nämns i förteckningen över lastvaror, men en del är helt nya fynd. Vissa resultat av analysen har bekräftat uppgifter i skrivna källor, en del av råvarorna och föremålen har bidragit med alldeles ny information om lastens sammansättning. I förteckningen över lasten och det som räddats ingår exempelvis värdefulla färgämnen, så som krapp, indigo och brasilträ. Indigo nämns i båda dokumenten, de andra enbart i lastförteckningen. Mängden färgämnen var betydande, det fanns exempelvis nästan 9000 kilo krapp och ca 1600 kilo indigo. I prover tagna av tunnor i lastrummet år 2011 hittades blått färgämne, som till sin kemiska sammansättning är vejde eller indigo. År 2012 undersöktes saken närmare, och man hittade ett blad från indigoväxten i det nya provet, som bevarats trots den behandlingsprocess färgväxten genomgått. I proverna tagna år 2012 hittades även rester av krapprot.


I lastförteckningen ingick även en betydlig mängd tyger, så som ylle- och bomullstyg. En del av tygerna räddades, även om de var våta och befläckade. Framför det större lastrummets lastlucka finns fortfarande en packlåda som innehåller ylletyg färgat i en fantastisk röd nyans. Genom att undersöka textilen har man kommit fram till att den färgats med värdefull karmin, krapp och orselj som extraherats från lave. Nya fynd är bl.a. vindruvskärnor och pimpsten, som använts bl.a. för att slipa golven. Sommaren 2012 hittades rikligt med kaffebönor i ett prov. De bidrog delvis till att skeppet sjönk: enligt loggboken täppte kaffebönorna skeppets pumpar. En del av kaffet räddades, för i en liten annons i en tidning som utgavs i S:t Petersburg år 1772 nämns att man sålde kaffe som räddats från Vrouw Maria på auktion.


Ny information om snauskeppet Vrouw Maria


Vrouw Marias skrov är byggt med valvteknik. Skeppets skrov är allt igenom ek, riggens delar furu. Skrovets totala längd är ca 26,3 meter, som bredast är skeppet ca 7,1 meter på däcksnivå och den maximala bredden vid vattenlinjen är ca 8,2 meter. Skrovets höjd har mätts på tre ställen. För mätresultatens del bör man beakta att skeppet som lutar lite till styrbords helt har sjunkit ner ojämnt uppskattningsvis en dryg meter i bottensedimentet. I fören är det 5,5 meter från förstävets högsta punkt till havsbottnen, och på motsvarande sätt i aktern från akterstävens högsta punkt 6 meter. I mitten av skeppet, vid skrovets lägsta punkt, är det ca 3,6 meter från relingens övre kant till havsbottnen.


Utrymmena inne i skeppet kan delas in i tre huvudgrupper: akterhytt, lastrum och kabyss. I kabyssen i fören finns en eldstad, vars rökgång murad av tegel går igenom däcket för om ankarspelet. Lastrummet mellan akterhytten och kabyssen är totalt ca 19 meter långt. Sedimentlagret som bildats utanpå skeppets last, delar av riggen som fallit ner i lastrummen och ställvis även delar av skrovet som ramlat in har försvårat dokumenteringen av lastrummet. Trots att lastrummet för tillfället ser ut att vara ett öppet utrymme, har man bland sedimentlagren lyckats upptäcka rester av längsgående och tvärgående mellantak som lossnat från övredelen. Det finns inga observationer av eventuella mellandäck, och man har inte kunnat undersöka saken utan att tömma lastrummet på lasten. Utgående från sjöförklaringen har lastrummets höjd vid pumparna varit över 9 fot.


Skeppsbrottet och det påföljande räddningsarbetet har skadat i synnerhet skeppets akterdel. Skeppet saknar helt akterspegel, vars delar har sjunkit till havsbottnen. Däckbalkarna i akterns upphöjda däck sitter fortfarande kvar, men alla däckplankor har försvunnit. Det upphöjda däckets totala längd har varit ca 4,2 meter, mätt från akterstävens inre kant till den första dekorerade däckbalken på försidan. För lastning av plankor och övriga träsaker finns på styrbord sida bredvid akterstäven en fyrkantig lastport, som till sin storlek är ca 80 x 90 cm.


Från akterdäckets framsida fortsätter Vrouw Maria i ett plan fram till fören. I fören finns en välbevarad ankarspegel, vars stock är täljd i ek. Lastning och lossning har skötts genom lastluckan mellan masterna. Mellan stormasten och akterns upphöjda däck fanns ett däckrum konstruerat i trä. Måtten för däckrummet som nästan totalt ramlat in har rekonstruerats utgående från de strukturdelar som hittats på platsen. Det rektangulära rummet hade en bredd på ca 3,7 meter, en längd på ca 5,3 meter och en höjd på ca 1,6 meter. Det lätt konstruerade däckrummet har använts endera som ett utrymme för besättningen, ett förråd eller möjligtvis i bägge syften.


Mellan däckrummet och det upphöjda däcket finns ca 1 meter däckutrymme. Ungefär i mitten finns fortfarande skeppets två pumpar kvar på sina egna platser. Skeppets roder är försvunnet, men roderpinnen som använts för att styra skeppet har återfunnits och uppmätts. Pinnens längd är 5,2 meter och fäst vid rodrets övre kant, på dess förmodade plats, kan man räkna ut att pinnens ända har räckt upp mellan det upphöjda däcket och däckrummet till en sådan höjd att man kunnat styra skeppet från denna plats.

Det finns rikligt med riggdelar på däcket och på havsbottnen, särskilt på styrbord sida. Hittills har den huvudsakliga uppmärksamheten enbart riktats mot rundhult (master, stångar, rår, bogspröt och gaffel). På Vrouw Maria fanns två tredelade (undermast, märsstång och bramstång) råriggade master. Höjden på den stora undermasten som fortfarande bevarats stående i vraket är 15,2 meter från däcknivå och höjden på fockmastens undermast på försidan 13,9 meter. Bägge masternas diametrar på däcknivå är 47 cm. Tillsvidare har man inte hittat snaumasten, men man har identifierat och dokumenterat en tillhörande 8,1 meter lång gaffelstång. Utgående från måtten för gaffelklon kan man dra slutsatsen att snaumastens diameter högst varit ca 25 cm. Man antar att bägge masterna innehållit tre råstänger. Alla riggens delar är furu utgående från träslagstest.


Utgående från de dokumenterade delarna av Vrouw Marias rigg har man gjort en rekonstruktion, enligt vilken stormastens höjd mätt från däcknivå skulle ha varit ca 26 meter och fockmastens höjd ca 24 meter. Vrouw Marias totala längd, med bogspröt (längd 13,5 m) och klyvarbommen (längd 8,3 m) som var dess förlängning, var drygt 40 meter. I auktionsdokumentet ingår intressant information om att även två råsegel ingick i Vrouw Marias utrustning, vilket tyder på tungt riggande och maximering av segelytan.

Ursprunget och tidpunkten för Vrouw Maria som gick under i Nagu ytterskärgård hösten 1771 har tidvis väckt debatt. Undersökningarna av vraket som pågått i åratal har inte gett någon ny information av det slag som skulle strida mot kända arkivkällor om skeppsbrottet eller nya undersökningar som gjorts efter fyndet av skeppet. Exempelvis råder det ingen tvekan om modellen på skeppets rigg - enligt kapten Reynoud Lourens egna sjöförklaring var det skepp han kommenderade från Amsterdam med destination S:t Petersburg ett snauskepp, Snau Skieppet Fru Maria. Försäljningsbrevet, som innehåller information om riggen och huvudmåtten samt bl.a. var fartyget byggts och när har ännu inte återfunnits. Utgående från dendrokronologiska prover som tagits av Vrouw Marias struktur kan man dock fastställa tiden för bygget till någon gång i mitten av 1700-talet.


Ny information om landskapet under vattnet och ljudlandskapet i dalen där Vrouw Maria ligger


Ett av de viktigaste målen inom projektet Vrouw Maria under vattnet var att undersöka undervattenslandskapet och ljudlandskapet på platsen där Vrouw Maria ligger. Redan projektets namn gav en antydning om att fokus långt låg på landskapet under vattnet. Med detta ville man lyfta fram det fascinerande landskapet under vattnet och framhäva att varje vrak har sitt eget unika landskap och ljudlandskap, och att dokumentering och presentation av detta landskap bidrar med mervärde till forskningen i kulturarvet under vattnet och dess in situ-bevaring. Undersökningar av landskap kan även anses vara ett nytt och fräscht perspektiv på vrakobjekt.

Man närmade sig landskapet under vattnet och ljudlandskapet från ett syn- och hörperspektiv hämtat från den humanistiska landskapsforskningen. Målet var att beskriva såväl med ord som med olika illustrerade presentationer, videor och fotografier samt en innovativ, interaktiv 3D-virtualsimulering av landskapet och ljudlandskapet i undervattensdalen där Vrouw Maria ligger, samt hurdana platsen och utrymmet kan vara under vatten. Dessutom sökte man efter referenspunkter med landskap ovan vattnet och bekanta landskapspresentationer. Även upplevelser bland de personer som dykt vid Vrouw Maria av platsen, stället och ljudlandskapet var viktiga. Landskapet och ljudlandskapet kring Vrouw Maria har beskrivits närmare i två artiklar i Museiverkets bok "Mereen menetetyt, uudelleen löydetyt". Tvärvetenskaplig data som samlats in under fältarbetet med Vrouw Maria, expertutlåtanden, litteratur samt intervjuer med personer som dykt vid vraket har använts som källor för artiklarna.


Människan varken ser eller hör särskilt bra under vattnet. Man ser och hör även på ett annorlunda sätt än på land. Utmaningar som tillkommer på Östersjön är den huvförsedda dykdräkt som måste användas på grund av kylan samt det mörka och grumliga vattnet. På grund av den begränsade sikten är det inte möjligt att se landskapet kring Vrouw Maria med en anblick. De som dykt ner till Vrouw Maria har alltså inte sett landskapet från vraket.


Den dal som ligger under vattnet, där Vrouw Maria sjönk år 1771, ligger på Skärgårdshavsområdet vid utkanten av Östersjöbassängen. Dalens längd är ca 850 meter och bredd ca 300 meter. Detta dallandskap kan granskas från ovan från konstruerade bilder, med "fågelperspektiv", i ett panorama i enlighet med perspektivkulturen, där vraket kan ses i dalens norra sluttning i dess mellersta del, på 41 meters djup. Övriga element är dalens jämna botten, de låga terrasserna invid vraket samt bergsluttningarna som omger dalen. Dalens miljöförhållanden, "vädret under vattnet", är i huvudsak stabila på bottnen av dalen. Troligtvis har de sett likadana ut redan vid tiden för skeppsbrottet. Det finns ingen växtlighet i dalen, men olika slags djurliv. Effekterna av isen i vintertid når inte fram till vraket. Vid Vrouw Marias skeppsbrott drunknade inga personer, så den är inte en gravplats. Vraket är det enda kulturelementet i dallandskapet och kan ses endera som en romantisk ruin eller som det materiella beviset för en sjöolycka. Dalen kan informellt kallas Vrouw Marias dal. I och med den marinarkeologiska forskningsverksamheten har ett samspel mellan människan och naturen inletts i dalen. Att människan använder platsen innebär även att hon gjort anspråk på platsen. Platsens betydelse ökar även i och med lagstiftningen, identiteten för sin del i synnerhet i och med namngivandet.

Vid Vrouw Maria återfinns även dimensioner av plats och rum. Som plats har vraket ett konkret läge och en materiell form. Där finns även platser för avfärd, ankomst och väntetid, icke-platser, stigar och mellanvatten som representerar ett abstrakt utrymme. I anknytning till Vrouw Maria, dess landskap och ljudlandskap finns även dykarnas upplevelser och minnen, som medför kulturella betydelser och fungerar som skildringar av platsen. Vrouw Maria har stämplats som en arbetsplats, då det inte är möjligt att dyka där enbart i rekreationssyfte utan nästan all dykning har skett i anslutning till avlönat marinarkeologiskt forskningsarbete. Dykarna har observerat omgivningen med flera sinnen, och bl.a. utskilt olika färgvärldar, hörselförnimmelser, förändringar i tryck och temperaturer.


Landskapet i Vrouw Marias undervattensdal kan observeras som en större helhet enbart tillfälligt och med hjälp av bland annat representationer av data som producerats med multibeam-ekolod, exempelvis bilder. Landskapet kan även upplevas på många olika sätt, man behöver nödvändigtvis inte besöka det på plats eller ens se illustrerade presentationer. Landskapet kan även förmedlas i böcker, TV-program, på internetsajter samt genom att skildras av andra. Det kan även vara enbart en mental upplevelse, ett mentalt landskap, som baseras såväl på information och upplevelser som på en personlig eller delad mental tolkning.


I landskapet ingår även ett ljudlandskap. Vrouw Marias ljudlandskap har alltid varit naturbetonat. Det rytmiseras i huvudsak av förändringar under dygnet, väderfenomen samt årstidernas växlingar. De ljud som naturen producerar hörs vanligtvis inte särskilt djupt. Fram till början av 1900-talet fick området där Vrouw Maria ligger vara i fred akustiskt. I och med moderniseringen har olika maskinljud nått området, samtidigt som det faktum att skärgården avfolkats och att Skärgårdshavets nationalpark grundats lett till ett tystare ljudlandskap. Nuförtiden ändrar undersökningarna vid Vrouw Maria tillfälligt vrakets naturbetonade ljudlandskap. Det för Vrouw Marias vattenpelare typiska och starka elementet är tystnad, och på vrakets däck hörs inte ens ljudet från fältarbetet. Man kunde konstatera att Vrouw Marias ljudlandskap är fyrdubbelt tyst: 1. under vattnet är det vanligtvis tyst ur för människans hörsel, 2. det finländska ljudlandskapet under vattnet är överlag tyst, 3. vrakets läge i dalen omgivet av grunda ställen dämpar ljud som uppkommer utanför dalen och 4. vraket befinner sig inom Skärgårdshavets nationalparks specialbegränsningsområde, där det finns ett rörelseförbud året runt som betydligt begränsar mänsklig verksamhet samt fartygstrafik och ljud som orsakas av detta. Dykarna har personliga erfarenheter av Vrouw Marias ljudlandskap. Tystnaden på Vrouw Maria kunde även fungera som ett gemensamt ljudminne för dykarna.


Nuförtiden finns det olika slags presentationer av undervattenslandskap bl.a. på webben och vi har alla någon slags uppfattning om hur det kunde se ut under vattnet. Vattenytan är inte längre gränsen för landskapet. De olika landskapen har bara inte upptäckts i något skede, utan de är konstruktioner som producerats och tolkats på olika sätt. De har även sina egna trender, som uppstått bland annat under inverkan av olika västerländska uppfattningar om landskap. Står månntro undervattenslandskap näst i tur?


 



Sidkarta



Senast uppdaterad 3.12.2014
© Museiverket